När andan faller på...
Ja, gott folk. När man gör en uppdatering så följer ju nästa ganska snabbt. Det får växa fram lite organiskt nu, jag orkar inte besvära mig med bloggen mer. Jag har bloggat så länge nu att jag börjar känna att det, som så mycket annat, är bara en jobbig del av dagen snarare än det terapeutiska nöje det en gång var. Så jag låter detta projekt leva och gro på egen hand. Så jag skriver när andan faller på.
Igår överraskade mina föräldrar mig med att skjutsa hem en ny sängram som de vart och köpt till mig. De har semester och är fruktansvärt uttråkade. Så de for ut till IKEA och köpte en sängram till mig, sen monterade jag och pappa den medan mamma tog hand om min stordisk. Halv 10 var vi klara och då for de hem medan jag satte i en omgång tvätt och duschade.
Jag insåg då jag hängde tvätten att det här var den sista kopplingen till Marcus som klippts och jag firade med en degnöt, en kopp kaffe och lite läsande i den nya sängen.
Jag ska iväg ikväll för att få mina (hemskt utslitna) naglar fixade. En förlängning, sen ska jag hem och titta på film med det absolut bästa sällskapet man kan tänka sig. Jag har allt man kan behöva för en skitbra ostbricka, dock kan jag sakna en flaska vin.
Något jag tänker åtgärda så fort jag kommer till stan. Jag ska nog plocka på mig ett riktigt fint rött vin, och kanske något annat roligt för sällskapet. Maybe baby. Men främst ligger det röda vinet och naglarna.
Nu ska jag beta av en halv dag till sen börjar helgen.
/B
