The Pretentious Illiterate

Halloj alla, länge sen sist. Men ni vet hur det blir, ju mer som händer desto mindre sitter man och bloggar. Jobbet tar ut sin beskärda del av min tid. Jobbar till 21 i stort sett varje dag, mån - tors i alla fall. Fredagar slutar man som annat folk, vid 17. Men man ska inte klaga, jag ska i varje fall inte det. Jag trivs som fan på jobbet. Jag har hamnat i ett otroligt skönt gäng, lite brist på damer men gubbarna är riktigt sköna faktiskt :) Vi hade en company-get-together i fredags med pizza och alkohol. Man känner sig uppskattad, som människa och anställd när företaget visar att det bryr sig. Man blir inte lika anonym.
Nåväl, jag har flyttat tillbaka till Stockholm. Och här ska jag stanna, inga fler fantasier om en flytt hit eller dit. Jag hör hemma här. I alla fall just nu, idag. Imorgon med, för den delen. Jag trivs i mitt Stockholm. Det har jag förvisso redogjort för redan. Men så fort jag kom hem ordnade sig allt. ALLT. Precis allt. Ångesten finns, men den är på nedåtgående. Den verkar till och med försvinna helt bitvis. Jag kan sova igen. Utan problem. Jag har inga problem. Inga alls.
Men det är väl som de säger, allt är ihoplänkat på nåt vis. Hos mig känns det väldigt extremt. Är jag i en dålig spiral, så går allt dåligt och börjar det gå bra på en avdelning så följer alla andra avdelningar samma tema. Men det känns extra mysigt nu, när det är höst (och min favoritårstid), att allt verkar ordna sig i en rasande fart. Innan 2008 kommer jag vara helt skuldfri, och redo att möta ett helt nytt år. Vem jag kommer spendera det året med får vi se, men just nu är listan lång och jag känner mig väldigt omtyckt. Bra vänner, arbete, ett hem att komma tillbaka till och bäst av allt... en egen inkomst.
Jag har varken tur i kärlek eller spel, men jag har turen som har så mycket annat bra folk runt mig som kan lyfta mig när jag är låg. Tack alla som ställt upp, tack alla som erbjudit sig. Och resten av er... ja, tack för periferin.

/Belma