Mongobarn
Yes yes, hello =0)
Dags att försvenska denna dagboken, den engelska versionen vet ni säker redan om, om inte så finns den på http://belmas.blogspot.com
Nåväl, nu har jag segat mig med att skriva här mest för att jag inte orkat logga in. Sen ska man skriva på engelska och få klagomål från alla håll och kanter över att folk inte förstår allt som står. Bla bla bla. Men nu skriver jag på svenska *wiie*
Tog mig ner till Sthlm igårkväll, efter att ha varit med Jason till ARN, raringen åkte hem ='( Och vi kommer inte att ses nåt till efter nyår, vilket inte känns jättekul. Men vad gör man? Nyår i Kroatien? Ser så ut, för min del. Känns inte helt fel.
Nu sitter jag här hos päronen och degar efter en kort natts sömn. Fattar inte varför det alltid ska vara så svårt att göra nåt som egentligen bör vara det lättaste att göra. Det är ju ett primärt behov, varför uteblir det så många gånger? Varför går jag sömnlös jämnt? Gaaaaaah, himla frustrerande allt ska vara jämnt.
Ni får ursäkta gnället gott folk men jag känner mig inte inspirerad att skriva något av värde. Jag har skrivit så många djupa analyser innan och i ärlighetens namn så har jag haft my fair share of cathartic experiences. Now it's all about the bullshit. All over again =0)
Nej fy på mig.
Borde egentligen passa på att meddela att jag inte sitter vid min egen dator och med det förstår ni att det inte är mitt tangentbord. Så skriver jag fel, eller om det fattas en massa bokstäver så vet ni vad det beror på.
Satt som vanligt och kollade på Celebrity poker showdown igår, och blev himla äcklad av den där människan som satt i den rosa bh:n. I've never seen boobs looking disgusting. Men nu har jag sett allt.
=0P
Brorsan undrade vad tjusningen med programmet var, och mor visste inget om poker så hon frågade om de gemensamma korten och huruvida alla hade 'tillgång' till dessa eller om det bara var de som synade gjorde det. Något enerverande med så många frågor med de mest självklara svar som finns, men jag fick ta mig samman och besvara frågorna med så mycket lugn som var fysiskt möjligt för mig just då. Diskussionen är ensidig här, såhär såg min respons ut;
"Ja mamma, de kallas community cards och alla får ta del av dem". "Nej mamma, man behöver inte syna för att få ta del av dem". "Nej mamma, jag ska inte svära". "Snälla rara byt inte kanal". "Jag kollar på det för att det är kul. Och för att det är poker". "Ja, han spelar bra. Han spelar smart, och jag älskar hans klocka". "Jag vet att han inte ser bra ut, men det är något med honom. Han är rolig. Det är charmigt". "Ja, jag vet att han inte ser bra ut, men äsch skit samma". Osv...
Diskussionen gällde Jason Alexander (aka George Costanza från Seinfeld) och brorsan tyckte inte alls att Jason såg bra ut men han har ett certain something tycker jag. Kanske inte utseendevis, men allt annat. I don't know. Anywho. Han vann och jag var glad, för jag sa från början att han skulle ta hem segern.
Nu över till något helt annat, totalt orelaterat till ovanstående. Det är Jul snart och med det en hel del 'mirakulösa' event. Såsom det att en av mina allra bästa vänner (när jag var knatte) hittade mig på ett community som inte ska nämnas för att inte göra reklam för det, haha.
Vi har inte setts på 9 år! Och så helt plötsligt så hittar hon mig. Jag var i chocktillstånd, och var helt överväldigad över allt hon hade att berätta. Hon var gift, pluggade seriöst och hade gått och blivit konstnär!
Snacka om nyheter (ja, stäm mig för klyschan).
Själv har jag spenderatde sista 9 åren gnällandes över allt möjligt. Över politiken, vilket ledde till att jag engagerade mig. Över musiken och filmerna som spelas, vilket ledde till att jag blev recensent (och fick betalt för att kritisera sånt som jag innan gjort gratis). Över Sverige, vilket ledde till en flytt till USA, sen en till och sen en till. Haha.
Över skolan, och där är vi idag. Nu utbildar jag mig till lärare för att inifrån kunna förändra det jag inte trivs med. Kanske inte för alla, men för några i alla fall. Och det duger gott och väl för mig. Nu ska jag bli sådär sentimental och minnas något som jag hört om en liten flicka som räddar strandade sjöstjärnor... Eller nej, vet ni vad. Vi hoppar över det denna gången.
Undrar ni, mot all förmodan vad som hände så får ni höra av er till mig, ni vet var jag finns.
Allas eder,
Bellis
Dags att försvenska denna dagboken, den engelska versionen vet ni säker redan om, om inte så finns den på http://belmas.blogspot.com
Nåväl, nu har jag segat mig med att skriva här mest för att jag inte orkat logga in. Sen ska man skriva på engelska och få klagomål från alla håll och kanter över att folk inte förstår allt som står. Bla bla bla. Men nu skriver jag på svenska *wiie*
Tog mig ner till Sthlm igårkväll, efter att ha varit med Jason till ARN, raringen åkte hem ='( Och vi kommer inte att ses nåt till efter nyår, vilket inte känns jättekul. Men vad gör man? Nyår i Kroatien? Ser så ut, för min del. Känns inte helt fel.
Nu sitter jag här hos päronen och degar efter en kort natts sömn. Fattar inte varför det alltid ska vara så svårt att göra nåt som egentligen bör vara det lättaste att göra. Det är ju ett primärt behov, varför uteblir det så många gånger? Varför går jag sömnlös jämnt? Gaaaaaah, himla frustrerande allt ska vara jämnt.
Ni får ursäkta gnället gott folk men jag känner mig inte inspirerad att skriva något av värde. Jag har skrivit så många djupa analyser innan och i ärlighetens namn så har jag haft my fair share of cathartic experiences. Now it's all about the bullshit. All over again =0)
Nej fy på mig.
Borde egentligen passa på att meddela att jag inte sitter vid min egen dator och med det förstår ni att det inte är mitt tangentbord. Så skriver jag fel, eller om det fattas en massa bokstäver så vet ni vad det beror på.
Satt som vanligt och kollade på Celebrity poker showdown igår, och blev himla äcklad av den där människan som satt i den rosa bh:n. I've never seen boobs looking disgusting. Men nu har jag sett allt.
=0P
Brorsan undrade vad tjusningen med programmet var, och mor visste inget om poker så hon frågade om de gemensamma korten och huruvida alla hade 'tillgång' till dessa eller om det bara var de som synade gjorde det. Något enerverande med så många frågor med de mest självklara svar som finns, men jag fick ta mig samman och besvara frågorna med så mycket lugn som var fysiskt möjligt för mig just då. Diskussionen är ensidig här, såhär såg min respons ut;
"Ja mamma, de kallas community cards och alla får ta del av dem". "Nej mamma, man behöver inte syna för att få ta del av dem". "Nej mamma, jag ska inte svära". "Snälla rara byt inte kanal". "Jag kollar på det för att det är kul. Och för att det är poker". "Ja, han spelar bra. Han spelar smart, och jag älskar hans klocka". "Jag vet att han inte ser bra ut, men det är något med honom. Han är rolig. Det är charmigt". "Ja, jag vet att han inte ser bra ut, men äsch skit samma". Osv...
Diskussionen gällde Jason Alexander (aka George Costanza från Seinfeld) och brorsan tyckte inte alls att Jason såg bra ut men han har ett certain something tycker jag. Kanske inte utseendevis, men allt annat. I don't know. Anywho. Han vann och jag var glad, för jag sa från början att han skulle ta hem segern.
Nu över till något helt annat, totalt orelaterat till ovanstående. Det är Jul snart och med det en hel del 'mirakulösa' event. Såsom det att en av mina allra bästa vänner (när jag var knatte) hittade mig på ett community som inte ska nämnas för att inte göra reklam för det, haha.
Vi har inte setts på 9 år! Och så helt plötsligt så hittar hon mig. Jag var i chocktillstånd, och var helt överväldigad över allt hon hade att berätta. Hon var gift, pluggade seriöst och hade gått och blivit konstnär!
Snacka om nyheter (ja, stäm mig för klyschan).
Själv har jag spenderatde sista 9 åren gnällandes över allt möjligt. Över politiken, vilket ledde till att jag engagerade mig. Över musiken och filmerna som spelas, vilket ledde till att jag blev recensent (och fick betalt för att kritisera sånt som jag innan gjort gratis). Över Sverige, vilket ledde till en flytt till USA, sen en till och sen en till. Haha.
Över skolan, och där är vi idag. Nu utbildar jag mig till lärare för att inifrån kunna förändra det jag inte trivs med. Kanske inte för alla, men för några i alla fall. Och det duger gott och väl för mig. Nu ska jag bli sådär sentimental och minnas något som jag hört om en liten flicka som räddar strandade sjöstjärnor... Eller nej, vet ni vad. Vi hoppar över det denna gången.
Undrar ni, mot all förmodan vad som hände så får ni höra av er till mig, ni vet var jag finns.
Allas eder,
Bellis
Kommentarer
Postat av: Rouaa
haha vad kul att du skrev o att jag hittde dig :p
Trackback
