The Pretentious Illiterate

I och för sig så har jag ingen normalitetsstandard i mitt liv så ingen dag är en "vanlig" dag. Men idag är en himla speciell dag, jag fyller år. Jag fyller så mycket att det ser bra ut på CV:n men inte är för mycket så det avskräcker. Ergo: detta är ett bra år.
22 var en turbulent tid, nu kommer 23 med sina utmaningar. Och ja, jag är alltid så här exalterad när jag fyller år. Som det barn jag är. Jag var till och med ut och köpte en tårta. Detta förkylningen till trots.
Jag var in till Stockholm och fick en mobil såld. Och jag insåg att jag har världens tur. Jag träffar alltid de intressantaste människorna på denna planet. Kan vara för att jag tar mig tiden att lyssna på de som har något att berätta. Denna damen hade en story att berätta, hon var så söt och rar och jag ville bara krama henne och klappa henne på huvudet och säga att det blir bra och att hon är en fin människa.
Jag gjorde en tjänst, säger hon. Men den där telefonen hade hon gott kunnat få. Ibland finner man sig utanför sin lilla bubbla, och när man sen hittar tillbaka till den känner man sig som en större människa. Jag gillade denna lilla dam, hon fick mig att inse att man kan klara allt. Jag är glad att jag tog mig tiden att åka in till stan, trots att jag egentligen inte orkade. OCH så träffade jag en lirare på tåget som jag först stirrade på (för han hade väldigt unika ögon) sen flyttade han på sig och satte sig bredvid mig. Vi pratade hela vägen in till stan... Jag sa att vi kunde ses på tåget igen på måndag. Samma tid. Inte för att jag vet vad jag skulle in till Sthlm att göra på måndag... Men jag kan nog hitta på nåt att göra.
Nåväl, det har blivit firande. Jag har fått paket som jag ÄLSKAR. Jag är nog en av få människor som kan glädjas åt 5 kg kött. Men jag fick (bland annat) 5 kg kött i form av lövbiff, oxbiffar och pepparbiffar. När jag öppnade det paketet höll jag på att svimma. Jag är inte så politiskt korrekt av mig men för mig är kött lycka. Fint kött är rena himmelriket, om man heter Belma och är förkyld i skrivandets stund.
Nåväl, nu ska jag runda av köttsnacket och tacka ALLA som mindes mig på min stora dag. Ni är så underbart fina vänner och vad gäller familj så har jag den bästa av sorter.

Jag avslutar med ett citat jag plockade ur Frank Caliendos stand up rutin, jag har hört den innan när jag var liten men under åren tappat den... now it's back and better than ever: "Talk to the fist, 'cause the hand don't exist".

/Bell

Får nu se hur många som minns... Imorgon avslöjas vad... Men först en lång lista:

Tre saker som alltid finns i min;
Kyl: Mjölk, smör, sylt
Frys: Broccoli, haricot verts, bröd
Skafferi: Pasta, tomatkross, ris
Handväska: Skippar gärna den helt och hållet
Sminkväska: Mascara, ögonskugga, ögonpenna
Badrumshylla: Tandborste, ansiktsvatten, ansiktskräm
Skohylla: Dojjor, flipflops, ballerinadojjor
Förråd: Skor, hårfärg, två dörrar
Hjärna: Pengar, musik, mat
Jackficka: Nycklar, mobiltelefoner, tändare
Kryddskåp: Salt, peppar, buljongtärningar
Balkong: Cykel som behöver byggas ihop, en askkopp och en matta
Barskåp: Jag har sällan alkohol hemma
Köksbänk: Diskmedel, diskställ, disktrasa

Nämn något som gjorde dig glad igår: Erik var rar, M med :)
Vad gjorde du kl 08 imorse? Sov
Vad gjorde du för 15 min sedan? Hostade mest
Det sista du sa högt? Little Bunny Foo Foo
Det senaste någon sa till dig: "Jamenherregud det fattar du väl själv att du inte kan" sen la jag på, i all min ilska
Vad ha du druckit idag? Te, kaffe, varm choklad samt citronvatten
Vad var det senaste du åt? Korv med ris och italiensk tomatsås
Vad var det senaste du köpte? Te och kattgodis
Vad är det för färg på din ytterdörr? Vit?
Vad är det för väder hos dig nu? Mörker som döljer väderlek
Godaste glassmaken? Rocky Road (inte den svenska varianten)
Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Nej
Sover du tungt? Nej, vaknar vid minsta rörelse
Drömmer du mardrömmar? Drömmer gör väl alla, men jag minns sällan mina
Trivs du med ditt jobb? Jag hoppar den frågan
Favoritklädsel? Jeans, t-shirt och dojjor
Favoritlåt just nu? Last night (Remix) - Keyshia Cole, Lil Kim, Busta Rhymes & Diddy
Vad ser du om du tittar till höger? Min läshörna
Vad gör dig glad just nu? Musiken och morgondagen
Vad ska du göra härnäst? Ta mer mat och fortsätta min stand up comedy-afton
Höger el vänsterhänt? Högerhänt
Humör just nu? Bra men sjuk
Favoritgodis? Haribos nallebjörnar
Kläder just nu? Gråa  nikebrallor, stor begie niketröja som tillhör M
Sommarplaner? Holy crap, jag har inte ens jul/nyårsplaner
Hur många kuddar sover du med? Har tre kuddar i sängen men jag sover på en
Spelar du ngt instrument? Piano, men har en svag känsla av att jag hunnit bli ringrostig. Var nog ett halvår sen sist jag spelade... om inte mer ändå
Morgon eller nattmänniska? Natt
Vad är viktigast för dig? Min familj och jag
Är du kittlig? Mycket
Snarkar du? Ibland
Stjärntecken? Skytt
Äckligaste insekten? Räknas spindlar? De äe arakner, annars är nog kackerlackor högt på listan
Stökigt el välstädat? Stökigt (Bless this mess)
Längtar du mest efter just nu? Att febern ska gå ner och att jag ska tillfriskna.


/Bell

Halloj alla,


Nu har jag vilat upp mig från mitt datoranvändande. Jag har läst ut två böcker sedan i måndags. A spot of bother, som överraskade. Och så läste jag Dublinbor (den svenska översättningen till Dubliners). Som bekant gillar jag James Joyce sätt att skriva. Han är magnifik. Den svenska översättningen kändes som ett skämt. Jag vet inte varför man låter kompletta idioter översätta mästerverk.
Nu ska jag sparka igång Kleopatras kam (fick den som avskedspresent när jag slutade vid Semper) och sedan Bejing Babes eller vad den nu heter (fick den som avskedspresent när jag fick gå från Universum). Jag har även en hel del mail att skriva, ett paket att hämta ut och så jobb att söka. På söndag ska jag bege mig till storstan och fika med herr N. Det var inte igår sist så det ska bli spännande. Och nästa helg ska jag till fröken K för att shoppa upp alla pengarna. Intensiva vardagar och trevliga helger. Plötsligt gillar jag vintern. Och så fyller jag ju år. Det innebär att jag blir äldre, vilket känns välkommet. Ser bättre ut på CV:n om inte annat.
Nu väntar en rolig afton; fylld med trevligt sällskap, ett par öl och film. Eventuellt blir det en fortsättning framåt natten. Och kanske sover en viss herre över. Only time will tell.

/Bell

Det smakar beskt i min mun hela tiden och jag kissar som en kamel på vandringsfärd. Bah!
Jag stupade i säng alldeles för sent igår och drömde inte om killen, istället drömde jag om stickade träningsbyxor. Vita, stickade jazzbyxor med matchande topp.
Symbolik i all ära men när till och med ens undermedvetna vill säga att man är fet och behöver träna då kanske man ska börja lyssna på den rösten och ta sig en omgång på cykeln. Eller ta en shoppingrunda i Vingåker imorgon.

Resan ner blir dyrare än planerat men jag gillar att kanta runt där nere och känna mig alldeles varm bland alla de underbara plaggen som presenteras. På söndag kanske jag ska träffa M, kanske inte. Just nu vet jag inte var jag har honom och för första gången är jag inte så sugen på att veta. Blir det nåt så blir det, annars har jag en ledig söndag helt enkelt. Bara jag och katten :)
Nej gott folk, jag ska arbeta litet. Sen ska jag rå om min stackars brutna nagel, som jag höll på att slita av mig i en konfrontation med en ring från Pilgrim. Halva nageln gick av och jag köpte inte ringen som en protest men nu ångrar jag mig. Kanske kan sluta tidigare och ta en sväng förbi Pilgrimbutiken och köpa den där ringen i alla fall.

/Bell

Jag har inget att göra idag, så jag gick loss på fotofunktionen i telefonen... Här följer mitt otroligt spexiga kontor ;O

  
Spexigt, inte sant?

Halloj alla,

Nu är jag hemma igen. Hemma på jobbet dvs, efter en underbar vecka i Kroatien. Där nere hann jag dessutom åka ut till Mostar i Bosnien och Kotor samt Budva i Montenegro. Nu är man sådär härligt solbränd och redo att ta sig an precis allt som komma skall.
Jag kan bjuda på lite kort.


Hotelltrappan om natten

Den numer återuppbygda bron i Mostar
En bit av gamla stan i Dubrovnik


/Bellz

Men åh, så glatt överraskad jag blev när de ringde från gnesta blommor och sa att de hade en leverans till mig. Runt 20 kommer en kille och plingar på dörren och levererar 7 helt fantastiska, röda rosor. Och en nalle. Åh, min lilla nallen :D
Mack skickade blommor helt apropå. Den lilla nallebjörnen. Jag vart jätteglad. En riktig överraskning. Och ikväll ska jag åka över till honom och krama ihjäl honom. På söndag ska jag fixa naglarna. En liten förlängning, så man ser anständig ut :)

Ja gott, folk. Det mesta är bra nu. Väldigt bra. Få se hur länge det håller i sig. Det ska bli en kul period.

/Bellis

I'm sorry, but I can't wait.

Tonårsångest någon? Det känns lite så just nu. Det blir alltid så när jag sover illa, eller inte illa men på knasiga tider. Och på tok för lite. Dock har jag varit otroligt nyttig idag, hushållsmässigt. Var ut till Tumba och inhandlade allt som behövs till imorgon/helgen. Ska ju ha middag för lite vänner, behöver träffa lite bra människor igen. Efter min isolering från dem i nästan 2 år.
Jag har lagat mat till imorgon, bakat en tårta och städat här hemma. Det känns bra. Jag har ätit en banan, druckit två koppar kaffe och rökt upp 1½ paket röda. Den biten är mindre bra. Men jag är inte hungrig. Jag är snarare illamående efter allt släpande och all matlagning. Jag är övertrött och har en svag känsla av att jag borde ätit något innan. Kanske ska ta och äta lite broccoli, det gör mig alltid så glad :)
Jo, så ska jag göra. Ångkoka lite broccoli och slå på nåt simpsons-avsnitt. Sen ska jag försöka mig på att sova lite.

/Belma

¤¤¤¤ säger (01:42): men du fan det var längesen vi snacka.. jag kommer över på lovet en stund.. saknar dig

Jag står just nu framför den där ökända väggen som man kan gå in i. Just precis framför. Jag kan känna dess doft, känna den skrovliga ytan... jag kan känna paniken men kollisionen är så nära nu. Igår fick jag ett så kallat sammanbrott. Jag kunde inte ta mig samman. Och idag sitter jag där med tårar i ögonen. Jag tror jag fått för mycket nu. Kroppen orkar inte mer. Hjärnan. Jag. Jag orkar inte mer nu. Problemet är att jag inte vet hur jag ska komma kring den, vad som nu känns som, oundvikliga kraschen.
Jag satt på köksgolvet igår och höll på att kvävas i mig själv. Panik kan inte ens mätas med den där känslan av total utmattning och misär. But it doesn't suck to be me. This situation just sucks so bad. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur detta för jag har aldrig stött på nåt sånt här. När man gråter hejdlöst, går inte att hindra. Kan inte minskas. Jag bara gråter och gråter och gråter. Nu sitter jag på jobbet, med gråten i halsen och funderar på att gå ut och röka för att lugna mig. Bara för att få luft. Luft genom filter... Jag är slut nu. Helt utsliten. Jag försöker verkligen att hålla tillbaka men det känns som en enda stor klump i magen.
Jag står precis intill tegelväggen och allt går i ultrarapid. Den skrovliga ytan känns bekant under fingertopparna. Jag har strykt denna väggen innan, bara i förbifarten men nu står jag precis framför och inväntar den största smällen. Får se hur det ter sig, men just nu blåser det upp till storm. Det blåser upp till storm medan jag drunknar i mig själv.

Belma

Halloj alla,

Det var ett tag sen sist jag skrev ett så kallat 'ordinarie' inlägg. Men min vardag har kantats av intressanta skeenden som man kanske inte riktigt planerat. Det har varit svårt att ta en del av det som hänt, det har helt klart varit jobbigt rent fysiskt sett men på det mentala planet känns allt lugnt. Stormarna blåser utanför, jag är trygg i mitt tempel.
Jag har lärt mig mer om mig själv på den senaste månaden än vad jag hade gjort hela mitt liv till dess. Jag kan inget annat (trots omständigheterna) än glädjas åt detta faktum. Jag har funnit min ro. Trots alla osäkerheter, och de otroligt påfrestande händelserna på sista tiden så är jag lyckligare än en räka. För jag vet, med all säkerhet, att jag klarar mig. Men det är dags att ta tag i de andra sakerna nu. Nu när det som är där inne är på plats kan man äntligen jobba på fasaden. Och därför har jag beslutat mig för att börja ta hand om mig.
Det är dags att lägga om lite scheman, sluta fokusera så mycket på andra och ge sig själv lite tid. Jag ska flytta utanför Sthlm. Jag hade varit anti den idén om det inte vore för att jag verkligen älskar huset jag ska bo i. Mitt arvegods. Mitt hem. Med utsikt över sjön. Med den stora sängen och tryggheten att veta att allt som är däri är mitt och bara mitt. Mitt eget lilla slott. Med en trädgård och ett riktigt stort kök. Med min egen tvättstuga som aldrig behöver bokas. Som är tillgänglig när jag är det. Allt däri är mitt, och allt runtom.
Det ligger en bit utanför, det gör det. Men det är värt den tid det tar att resa. För första gången ser jag fram emot att flytta från Stockholm. Även om det är en omväg. A nuisance. Men det är värt det, för tryggheten. För ron. För mig. Sen är det bara till att börja träna igen, så tror jag att min lycka kommer att vara gjord. Kanske även hitta någon. Någon ny, som kan när jag kan. En biovän. Jag har inga såna längre. Då, gott folk, då.

/Belma

Halloj alla,

Jag hittade en bok på jobbet: "100 sidor om hur du vinner tid". Så jag satte mig och skrev om min CV och ett nytt personligt brev + intresseanmälningar och skrev ut och satte i mappar. Nu för en gångs skull känner jag mig rätt fit for fight. Jag har även passat på att ringa de samtal som skulle ringas, skrivit upp en to-do-list för resten av dagen och en snabb sådan för morgondagen. Det börjar bli dags att ta sig i kragen nu, det är redan 2008, skottår och allt. Nej, nu får man kamma till sig och sluta leka kontor och börja göra nåt som betyder något. Något som inte bara betalar räkningarna utan som även efterlämnar en liten mängd kapital som man kan lägga undan och hitta på något skoj för. Dags att leta efter ett stadigare jobb, något roligt. Något som man måste dyka upp till. Som det här. Ett riktigt jobb, där man inte är så utbytbar. Nejni! Nu blir det lite jävlaranamma!

På återhörande. You can count on that.

/Bell

Jamen det är dags att säga adjö. Till en period i mitt liv som kantats av misär och tomhet. Adjö Uppsala, may we never get in eachother's paths ever again. For this is not a sad goodbye. Nej. Det är med glädje jag säger mina sista adjön till denna stad. Jag tar på mig min kulturkofta igen, det är dags att än en gång inta Hufvudstaden. Nu på ännu högre hästar. Jag har saknat mitt, MITT, Stockholm. Kärleken till de kalla nätterna vid Slussen. Där kommer jag jobba numer. Börjar på måndag. På Slussen. Iklädd min varma kulturkofta. Närheten till kulturen, människorna, caféerna. Shoppingen. Och så kärleken. Närheten till föräldrarna och föräldrahemmet. Jag har sagt det förr, men det tåls att upprepas: Jag är en bättre människa i Stockholm. Mer sansad. Mer... mig?
Och som jag älskar MIN stad. Jag var på jobbintervjun idag, när jag fick veta att mitt nya liv verkligen börjar på en gång. På måndag. På MÅNDAG. Herregud. Vad underbart. Jag lämnar misärens Uppsala för att genast återgå till ett alldeles normalt liv i mitt hjärtas stad. Jag har varit rädd för att misslyckas igen. Men nu kan jag inte göra det. Och gör jag det har jag alltid min underbara stad att falla tillbaka. Mitt eget säkerhetsnät. Jag vet att allt kommer bli bra igen, när jag är i mitt Stockholm. Människorna är bättre, finare... Stockholmare. Detta underbara släkte. Jag känner det. Förändringens tid är här. Min metamorfos.
Så på måndag är det min tur att börja på en ny kula. Uppsala och hela det kapitlet i mitt liv; I bid you adieu.

/Bell

Jag har just hittat till en fantastisk sida. Den har funnits till väldigt länge, men det tog sin lilla stund att gå igenom mitt lilla hörn av internet. En kille, eller karl, sitter och skriver lite olika artiklar om olika ämnen, väldigt vinklat. Men så är det med all media idag, det är väldigt vinklat. Jag tycker mig i alla fall ha hittat en guldgruva.
Kanske en möjlighet till att finna min väg tillbaka till mitt politiska intresse.
Jag tror jag tappade det efter att jag flyttade till Uppsala. Plötsligt stod man utanför allt och snart slocknade intresset helt. Men det blir väl så att man lämnar alla ideal åt sidan när man känner att man tappat bort hela sig. Sakta har det gått. Ett steg fram och två tillbaka. En hal uppförsbacke. Men nu verkar isen sakta släppa, den smälter lite smått.
Jag tycker fortfarande att jag hoppar över många sociala situationer mest för att jag inte orkar vara bland folk jag känner som kräver att jag förklarar mig hela tiden. Jag orkar bara inte svara på en massa frågor just nu. Tyvärr. Det är så det är, kosta vad det kosta vill. Jag är ledsen. Jag börjar sakta inse vad det är som stör mig så himla mycket. Dessa falska, nästan påtvingade sociala situationer. Med en massa kallprat och tidsödslande. Jag trivs i stora grupper. Grupper som inte super sig redslösa men heller inte sitter och låtsas vara något annat, bättre än de faktiskt är. Nej, nu umgås jag på mina egna villkor. Det blir inte mycket umgänge, men jag har fått mer än nog av enskilda personer och deras sätt.
Tyvärr tappar man en del som man kanske velat bevara, men några oskyldiga stryker tyvärr alltid med. Tål man inte mitt sätt, kan man istället vända sig om och umgås med sådana man trivs bättre med. Sådan är leken. Jag har inte klagat, och kommer heller inte att göra det. Men jag kommer heller inte att förändras snabbt nog.
Nu tar jag det lugnt. Gör det som passar mig, när det passar mig. Jag har inga tider att passa mer, nu är det jag som sätter schemat. Jag som gör det som passar mig, när det passar mig. Och passar det inte era scheman så säg bara till så slipper vi försöka få det att klaffa.
Nu orkar jag inte längre göra mig till för någon annan. Så här har ni mig, så som jag är.

Take it or leave it, at least I'm offering you the choice.

/Belma