The Pretentious Illiterate

Halloj alla,

Ikväll är det sexa på Norrlands... Imorgon är det ROCK-gasque på V-Dala... Yay! (: Många bra helger i rad nu, känns himla trevligt. Får träffa alla vännerna i omgångar, visserligen inte ofta nog men mer än förra terminen. Och det känns himla trevligt.
Joanna, jag får aldrig tag på dig på MSN men ska ni ut imorgon på V-Dala, kanske?

/Bell

Halloj alla,

Jag tror det blev lite fel, eller så blev det inte alls det. Nina, jag måste säga det att du har helt rätt i det du kommenterar. Jag har sållat en del, och jag lever än. Det är ni som är kvar som ska ha tack. You stuck around, och jag uppskattar det. Såväl som jag uppskattar er och er vänskap. Vad jag tror att jag gjorde fel i var att jag skrev i fel tillstånd, jag riktade inte min "ilska" mot rätt person utan det blev generaliserat. Och det slutade lite som mitt eget pittyparty.
Missförstå mig rätt; jag har valt att plugga allt detta. Jag trivs otroligt bra med mina val, men i och med att alla kurserna går parallellt med varandra så blir det lite tufft ibland. När allt hopar sig. Jag var lite arg just då, eftersom jag skulle redovisa ett PM, jag just hade skrivit tenta i en 4 poängskurs om Sovjet och mitt uppsatsskrivande hade stannat av en sekund... Jag hade bara lite för mycket att göra för att kunna ta kritik, av den icke-konstruktiva typen. Jag blev bara lite smått arg. Men det är en övergående känsla och jag känner att jag varken har tid eller lust att ägna mig åt en annan människas missriktade aggressioner. Nej istället tog jag mig tiden att äntligen fixa mitt hår.
Ge det lite näring och återuppliva det. Jag har en kur. Inte dyr och tar inte mycket tid heller... Nu har jag nytt hår, tack och lov. Not a day too soon. Och när jag höll på att fixa och dona med det beslöt jag mig att efter år av misshandel ska håret få vila och återhämta sig ett tag... Det lär inte bli lätt att hålla tassarna borta från det men jag tänkte jag skulle skaffa mig en ny hobby... :P

Yes yes. Jag har en massa skoj att skriva om men jag ska nog ta och dricka min kopp kaffe och kanske ta en nap. Nappytime is fun-time (:

Smell you later,
/Bellis

Halloj alla,

Aftonen har spenderats på Orvars. Mega Orvars... Med en del öl, lite Jäger och sällskap som man kanske inte väntat sig... Magnus och Magnus. Emma, Anna och givetvis Annelie... Aren't you glad we stayed? I know I am... Nu, godis, film, vatten och sova...

Men först ska jag få av mig mina boots... (=

/Bell

A piece of history is sealed:

Moget värre, men man måste få sånt sagt också tycker jag. Den här bjuder jag på :P

För första gången på, vad som känns som åratal, som jag VAKNAR så här dags! Klocka är ju omänskligt lite och mitt huvud bultar eftersom jag gick och la mig för drygt två timmar sen. Herregud, och jag sov så dåligt. Vaknade konstant, var för varm, eller frös. Huvudet fyllt med tankar; som om det var min allra första skoldag... Som om jag aldrig gjort detta förr. Jag vet en sak: det är trist att mamma inte kan följa en till skolan idag. Det hade kännts så mycket tryggare på nåt vis (=

Jag har registrering numero uno idag. Och med den min första föreläsning samt min allra första diskussions-lektion. Något jag ser fram emot. Och för FÖRSTA gången någonsin (jag har i all ärlighet aldrig under hela min skolgång någonsin läst något kompendium innan en lektion) är jag förberedd. Så det ska bli intressant att se hur jag debatterar med fakta i bakhuvudet... (=
Nu frühstück, och göra i ordning mellismackor :) Tihi, jag ska börja äta mellanmål. För att slippa den fasliga huvudvärken som medföljer mina sockerras... (: Ny period indeedo. Iförd en speedo.
Herregud. Jag behöver mitt kaffe. Och en hjärna som funkar.

/Bellis

Halloj alla,

Jag älskar höst. Jag fullkomligt älskar poesin i säsonsbytet mellan sommar och höst. För det är den enda som sker 'över natten'. Alla andra byten sker gradvis, men inte hösten. Den kommer med full kraft, tar död på allt det gröna, förändrar, förbättrar. Det blir så vackert om hösten, löven, himlen och de vackra skuggorna. Det är min favorittid på året, att få gå ut och fotografera. Åh vilket fantastiskt nöje. Jag verkligen älskar hösten. När värmen sakta dör ut och ersätts av perfekta dagar fyllda med de fantastiska färger, det är som att gå runt i ett levande konstverk. Att oavsett vart man tittar ser man människor som sakta drar igen jackorna, man känner kylan i luften och man känner den där oidentifierbara romantiken. När alla känslor får uttryck, inte i ord utan i trädens kronor.
Jag älskar allt vackert, och för mig är hösten det allra vackraste som finns. Det är den tiden på året då jag vill umgås med mina vänner och familj så mycket som möjligt. För skönheten i höstens glamour får alla människor att lysa så. Det är en viss lycka som ligger i luften, en väntan, en längtan. Något som man inte kan ta på eller uttrycka, något man inte kan förstöra med ord. Det är där. Det bara är där. Och det är så vackert, om man bara tillåter sig att känna av det. Känna den underbara doften i luften, värmen när man kliver innanför dörren, eller blåsten när man ställer sig ute på balkongen.
Det finns aldrig någon annan tid på året än de få veckorna av höst där man kan harmonisera sitt liv med vacker musik. Att sätta på radion på någon lugn station, ställa sig ute på balkongen med en kopp kaffe eller en kopp varm choklad, invirad i en filt. Det gott folk är lycka för mig. Att se på världen, höra musiken i varje vindpust och känna precis hur levande man är.
Och jag blir så lycklig jämnt när det är höst, för oavsett hur ofta man upplevt dess magi så kan man inte ta det för givet. För vissa vintrar börjar tidigt, och andra somrar slutar sent. Ibland försvinner hösten under snöns tyngd, eller i sommarens hetta. Därför gör det denna underbara tid extra speciell, man tar vara på den korta tid den är här. Och jag blir alltid så lyrisk i tanken på höst. För att för mig är höstnätter det allra vackraste som finns, för den skönheten kan man dela med alla. Alla upplever den, visserligen på olika sett men alla berörs av den. Den är där, den försvinner inte om man brukar den. Så kom ihåg att gå ut och fotgrafera, promenera eller bara känna av hösten. För det är den enda tid på året då allt är perfekt. Ett naturens spektakel, en show som inte kostar något mer än några minuter av er tid... (:
Det är väl värt tiden, believe you me. Så gå ut och se all skönhet som naturen bjuder på för sån skönhet kan man inte köpa, det är en annan form av känsla. Något vackrare än livet själv. :)
Nu ska inte jag bli jttelyrisk, och det är rätt svårt när min gode bror står och "jabbar" mig i armen som den lilla boxare han är, och jag får agera boxningssäck... :P
/Bellis

Halloj alla,

Jag tänkte fuska lite och bara klistra in det jag skrivit på http://bellisplace.blogspot.com/ . Jag blev bara så fasligt nöjd med det här inlägget. Och det är ju så mycket lättare att skriva på engelska. Känns mer naturligt på nåt vis. Inte så pretentiöst. Aja, here goes...

Just as I'm about to start writing my elbow starts to hurt =/ Highly uncomfortable. And painful. And whilst we're still on the subject of pain and discomfort I have to mention that the contents of my stomach want out, desperately. Sorry, I just had to mention that. I feel like crap, physically. Mentally I'm on top of the world.
Today, some long awaited rain fell and made it bearable to be outside. It was horrible right before the rain, the humidity went up and the pressure was on. Though I stayed at home all day and watched Family Guy, couldn't stand the heat outside. I also did some tests on OkCupid. Designed as some sort of datingsite, but I'm there simply because the tests and results intrigue me.
I was out for a short walk and it was absolutely wonderful outside. Now that the rain and the night have fallen. It's really wonderful. Like walking in a dream. It's perfect. And you just feel alive. And you realize that all this is for real, that you are real and suddenly everything makes sense. It all seems so... real. And beautiful, purposeful. I'm not even sure that's a word. If not, it should be.
I'm just happy I got a moment of reality. A moment of clarity and purpose. Just enough to get me back on track and off the damn depression- wagon. A moment to get back to reality and myself. A brief moment to realize that life isn't just giving me a bunch of lemons. As a matter of fact I haven't gotten lemons in quite a while, but the last ones left a long aftertaste. A sour taste in my mouth and a bitter mind. But I got to clear my head tonight and I'm very pleased that I did. It gave me a new perspective on my life and I'll try to use this gift as much as possible now, before it fades. I need to find out what I want out of life, or at least what I want to accomplish these coming 10 years or so.
Because time runs out way to fast, and I don't want to be like Madame du Barry (Louis XV's mistress who got decapitated/beheaded on the 8th of December, 1793). I don't want my last words to be: "Encore un petit moment, monsieur le Bourreau." (Just one moment longer, Mr Executioner).
Bell

Halloj alla,

Vilken besvikelse över denna film. Jag lämnades kännandes ensam, deprimerad och hopplös. Vilket uruselt slut! Jag ville ha passion, lite intriger, lite kärlek. Men fick istället kyla, en tom känsla av ensamhet och en längtan till något bättre och större än det jag har. Man känner sig ganska utelämnad och liten efter att ha sett den filmen. Men jag är glad att jag tog mig tiden att verkligen beröras av den. Vilket mästerverk! Vilken underbart bra film. Jag blev så fascinerad att jag nästan började gråta, inte för handlingen utan för att ur ett cinematologiskt perspektiv var filmen fulländad. Handlingen var vattentät, alldeles perfekt. Den röda tråden, så hårt knuten handling. Jag är imponerad. Och jag tänkte att denna filmen skulle vara skräp, för jag skyr Liza Minelli som pesten.
Hennes mor var den första personen som fick mig att avguda skor. Judy Garland, i Trollkarlen från Oz. Lilla Dorothy Gale med sina underbara röda skor. Och en av de mest bedårande klänningar som sett dagsljus. Där satt man, en liten Belma i en soffa fastklistrad framför tvn och svor att en dag så skulle jag med skaffa såna skor. Men idag är jag lite skeptiskt inställd till röda skor, som i min mening endast bärs av prostituerade eller färgblinda människor. Men jag försöker avvänja mig den tanken. Dock har det inte gått alltför bra. Men jag jobbar på det. Det och lackskor. Lackskor skyr jag, hellre barfota mitt i vintern än lackskor... någonsin. Usch, vilket hemskt påfund.
Idag har vart en bedrövligt ohälsosam dag. Jag har rökt upp ett halvt paket Marlboro Light Long, Long gott folk. Jag kommer nog sluta andas om jag fortsätter på detta vis. Sen har jag tryckt i mig en och en halv Fantaflaska. 2 liter Fanta dvs. Och vad har jag ätit, åh massor... Tre mackor. Bra, det är ju nyttigt. Jag och en halvliter kaffe. Gaaah! Om denna dieten fortsätter kommer jag ligga död om 30 år. Det är bara nåt sug jag har just nu. Men det är starkt, har ett sådant grepp om mig. Cigg och Fanta. Och bara det! Men jag ska inte oroa mig över sånt där, just nu känns allt bara bra! Det har gått en lång tid utan depressioner, utan allvarliga tankar. Nu känns man nästan helt återställd igen.
Är så välmående att det nästan känns som att man vill skrika rakt ut vad lycklig man känner sig. Vad lycklig jag känner mig. För nu känns det som att sakta men säkert så börjar allt klaffa. Det tar en ofantligt lång tid och jag är otålig av mig men hellre sakta och säkert, än snabbt och ostabilt. Som alltid annars. Blöh, nu vart det sådär otroligt långt och bara om mig. Och på tal om mig så har jag gjort en liten 'hommage' till mig själv. 28 porträttbilder på mig, och bara mig, i en stor ram som ska hängas upp på väggen strax (: Hehe, hur ofta ser man sånt hos folk som inte är kändisar? Inte ofta nog, tycker jag.
Nej gott folk, nu ska jag återgå till Janis Joplin och hennes fantastiska låt Me and Bobby McGee och fortsätta må jättebra! (=
Smell you later.
/Belma

Halloj alla,

Alla har vi någon gång funnit oss själva i en situation där vi mer eller midre frivilligt tjuvlyssnat på andras samtal. Tunnelbana och buss är standardställena där man här de mest absurda konversationer. Jag är en hängiven iPod- människa så jag missar oftast dessa samtal. Men det finns, som ni märker ovan, en hel sida dedikerad denna ädla konst (:
Nåja, idag har jag spenderat hemma. Spelat massor och åter massor. Skräpspel egentligen; Mah Jong (en gammal favorit), Jewel Quest, Collapse 3, Blobber och en massa andra kuliga spel på Shockwave. Kikade på film gjorde jag också, Spongebob Squarepants "The Movie". Inget vidare denna gången heller. Sen har man vart lite huslig av sig. Tvättat, städat lite och bakat tårta. En liten hejdåtårta till min gode Alex som åkte iväg till Frankrike idag. Eller i natt, rättare sagt.
Imorrn far man söderöver, till Sthlm först för en liten stopover sen bär det av neråt (= Få sola lite till och om inte det bara läsa lite och umgås i goda vänners lag. Och få träffa familjen lite, har inte pratat med päronen på evigheter känns det som. Har bara träffats i två - tre timmar sammanlagt sen sommaren började. Och det känns lite trist.
Känner mig allmänt glad, dock himla förkyld. Tror att jag kommer få en hjärtinfarkt snart om jag inte ändrar tillbaks mina matvanor till ordinarie igen. Har ätit så himla dåligt, och onyttigt så det är pinsamt. Får börja skärpa mig igen. Känner mig så himla lat bara, att laga mat i det där köket. Ser ut som Hiroshima eller Nagasaki där ute. Och detta efter att jag var ut dit och städade. Sen försvann jag i en vecka och det såg ut som om den tasmanska djävulen vart och lagat mat där... You can only take so much. Innan man tröttnar och ger upp. Vill de ha en svinstia så ska de banne mig få ha det... Eller han. Men ändå. Man tröttnar bara på att få städa efter nån annan hela tiden!
Nej gott folk, jag ska sluta tjata. Men det känns trevligt att få ut frustrationen lite (=
Smell you later guys,
/Bellis

Ayia Napa, gott folk...

17,55 lyfter planet med mig och Annelie från Arlanda och fem timmar senare landar vi nere på Cypern för en veckas solande, festande och diverse andra aktiviteter (=

Kalas, kalas. A, ja han var här inatt och filosoferade om livet. Skönt att ha nån som håller en sällskap när man är lite stressad och tankspridd. Någon som håller en vaken i en annars drömsk situation. För imorgon bär det av.

Nåja vi höres igen. Och ett och annat kort lär åka upp sen (=
/Belma

Halloj alla,

Idag blev jag biten av 'the cleaning bug' och blev fasligt sugen på att städa ur ett hörn av mitt rum. För man ska ju som bekant börja smått. Nåväl, jag städade ur det värsta hörnet, nämligen mitt arbetshörn som på sista tiden mer och mer börjat likna en avfallsstation än en arbetsvänlig miljö.
Så jag plockade och plockade. Och nu ser det himla trevligt ut. Problemet är bara att man förr eller senare (i detta fallet alldeles jättesnart) måste ta ut alla soppåsarna. Och det blev en hel del, som vanligt. Och precis som vanligt sitter jag och förundras över hur allt fick plats i de där utdragna lådorna och vråna. Mitt rum är ju bara några kvadrat, vart får allt skräp plats? Beats me.
Men det visar sig gång på gång att jag spelat för mycket Tetris i mina dagar. För det är omänskligt mycket sopor här. Eller sopor och sopor, mestadels är det gamla papper och diverse prylar som jag aldrig tagit mig tiden att använda. Saker som står och samlar damm. Och så foton. Gamla, roliga foton. Minnen på papper. Vad gör man av alla dessa foton? Jag kan inget slänga och jag vill heller inte slänga in dem i album som jag ändå aldrig tittar igenom och gång på gång tappar bort bland alla dessa mängder av saker.
Jag har massvis kvar att göra, för imorgon ska jag ha besök och då vill jag ha det lite finare än vanligt här hemma. Även om det var det som var den primära inspirationen, så kändes det väldigt trevligt när man väl kom igång med städningen. Man kände sig mäkta duktig och resultatet, oh det var värt varje timme. För det är precis så mycket jag har att städa; att det tar timmar att bli halvklar. Men imorgon försvinner min soffa och sen förhoppningsvis även mitt lilla bord. Sen har man frigjort en massa yta. Och dessutom frigjort sig från alla avlastningsytor.
Sen ska jag till IKEA och köpa hem en del roliga lådor. Och så två puffar som man kan sitta på. Eller två såna där jättekuddar. Vi får se vad som ser roligast ut. Och jag vill gärna att det matchar gardinerna. Det ska vara lite somrigt här hemma nu, har jag bestämt. Something to cheer me up.
Jag vill gärna återgå till mitt städande nu med en gång, men min dumma axel krånglar. Den gick visst ur led. Kan inte riktigt röra på vänster arm, så detta inlägget tar något längre tid att skriva... Och det är lite smått smärtsamt, för jag är så van att skriva med båda händerna. Inte alls kul. Men smärta är också en del av livet, så det är bara att bita ihop och stänga fönstret så folk inte undrar varför jag skriker hela tiden. Son of a gun, vad smärtsamt det visade sig bli.
Huu, nej gott folk. Jag kan i alla fall ta ut soporna med en arm, så det ska jag passa på att göra. Sen blir det en kopp kaffe och nån syltmacka. Oh, nej. scones. Det ska jag smaska på. Med nån sylt och en kopp kaffe. En varm kopp kaffe med mjölk. Åh så syndigt gott. Japp, då har ni fått ett jätteutlåtande om en stor bit av min dag, idag. Så nu ska denna damen slänga på sig ett par jeans och ta ut soporna och sen till Statoil för att inhandla mjölk och sylt.
På kärt återseende.
/Belma

Halloj alla,

Visst har jag en ljuvlig rubrik? Den kursen ska jag gå i sommar, funderar på att klämma in en till (: Mer filosofi till folket, säger jag. Och menar det [:
Har sysselsatt mig med en massa morfologi, syntax och diverse andra roligheter som fornnordiska och Gustav Vasas Bibel, på gammelsvenska. Sköj, sköj. Och så han ja... Han, han, han, han, han. Und so weiter. Nej vänta; and all that jazz.
Mp3:n har fått en extreme makeover. Har klistrat på tre hjärtan. Underbart. Själv sitter jag i en Rage against the machine t-shirt med en enorm bild på Che Guevara på framsidan. Sweet irony. Men ursäkten är att det är en lånetröja. Jag sov borta inatt. Kikade på Kopps till sent. Och som alltid fick jag världens skrattattack när Torkel tappar sin tupé. Vilken fantastisk scen det är. Sen blev det lite schlager igår, det måste jag erkänna. Och jag skrattade och skrattade. De måste skämta. Hela den där tävlingen och alla bidragen såg ut och lät som skämt. Gud så pinsamt. Men Lordi var bra, dem gillar jag (: Och Carola var duktig, men de där byxorna sved att titta på. Fasligt fula. Usch.
I övrigt har det vart en intressant utveckling på veckan. Fick ett sms av en viss herr A igår, där han glatt konstaterade att han hade gotten laid. Intressant tänkte jag för mig själv men skrek rakt ut på stora torget; Herregud detta måste vara ett parallellt universum där han får ligg före mig. Sen kom vettet ikapp mig och jag insåg; eww, jag är inte en sån där människa. Skäms på mig. Och så for jag iväg på filmkväll, och skrattade gott och käkade en godisbit eller två. (=
Imorgon är det tyskatentor. Det ser jag inte alls fram emot, men även sånt måste göras... Tyvärr. Och så vill jag gärna hälsa på hos J, tycker inte vi setts nåt på evigheter, mer än tre korta sekunder på skolan... Trist.
Nåväl, nu är fikapausen över och jag ska återgå till mitt evighetspluggande.
På återhörande.
/Bellis

Halloj alla,

Is it over..? Because I’m blowin’ out the flame. Because if it’s over... then it’s over. And it’s driving me insane. Is it over? Yeah it’s over. Take a walk outside your mind. Tell me how it feels to be, the one who turns the knife inside of me...

Vet egentligen inte vad jag känner just nu. Inte mer än att Aerosmith kan få till de när de har lust till det. Texten ovan är urklipp ur deras låt Hole in my soul.
Just nu känns det som att hjärtesorg är det enda på schemat. Gud vet hur länge detta kommer att hålla i sig, men just nu är det det som gäller. Tankar på det som varit, det som kunde ha varit, det som borde ha varit och det som är. Ni vet de där tankarna, de obligatoriska tankarna på att man borde gjort något mer. Man borde ha sagt nåt. Ringt, skickat det där förbaskade sms:et som aldrig lämnade planeringsstadiet.

Man beskyller sig själv, trots att man vet att oavsett vad som hade hänt så hade det slutat på samma sätt. It's a lost cause, this feeling of mine.
Och nu sitter mani en sån sits igen. Den där; should I stay or should I go- sitsen. Och än en gång väljer jag the comfortable way out. I'm staying. I'm a coward, such a coward.

Nej, jag ska sluta lyssna på den här låten nu. Lägga ner skrivandet och gå och lägga mig. Kanske kan man sova sig igenom dessa tankar. Och denna huvudvärken som smög sig på från ingenstans.

Take a look and you will find... There’s nothing there boy, yeah, I swear. I’m telling you boy yeah because there’s a hole in my soul, that’s been killing me forever.
It’s a place where a garden never grows.
There’s a hole in my soul, yeah I should have known better. Because your love’s like a thorn, without a rose.
/Belma

Halloj alla,

Usch vad jag mår skit. Vaknade imorse med världens hemskaste förkylning. Täppt näsa och otroligt, nej, ofantligt ont i halsen. Stackars A som fick lyssna på mina försök att andas hela natten igår. Men vad gör man? Har ju så sjukt ont. Funderar på att ta en gigantisk kopp kaffe och gå och sova. Eller i alla fall lägga mig... Men lär väl inte bli så riktigt, måste ut till affären och handla lite. Har ingen mat hemma.
Vart ut och tog en kebabtallrik idag. Gott, smärtsamt men gott.
Sen tog man sig (idiotiskt nog) ut till Systemet. Där var det en nedrans kö. Kändes lite som vilken krog som helst på Stureplan, med en grinig väktare som släppte in folk på tok för segt. Sen när man väl var inne, hade sällskapet inte kommit in än och man var tvungen att irra runt där bland alla flaskor, och blivande AA-medlemmar.
Otroligt vad folk dricker. Slutar aldrig förvånas... Herregud. Nåja, snart kom mitt lilla sällskap, A2, vi valde lite roliga grejer att dricka och sen skulle man bege sig hemåt.
Det regnar. Det har det visst gjort hela dan... Känns inte så farligt, gillar regn, det är himla mysigt. Speciellt nu när man kan vara hemma och gå omkring utan att halka på diverse papper och annat skräp som låg över hela golvet. Dessutom är det extra mysigt med de nya gardinerna :)
N, du får mer än gärna komma över på "inspektion" och gärna stanna på en fika (:
Nåja, nu ska jag nog plocka fram mitt stackars kontokort och förbruka det sista av mina små penningar. Sen blir det en stor kopp kaffe och en chokladbit, för det är lite synd om mig. Nu när jag är sjuk och allt, hehe. Excuses, excuses...
Goddagens gott folk.
/Bellis

Tjoho (provar med en ny rubrik),

Vaknade idag, efter en hel natts sömn, utvilad och lycklig. Jag har bestämt mig för att njuta av livet, precis som det är. Inte krångla till det ytterligare. Bara njuta av det jag har i mitt liv just nu, och det är en hel del. Jag kände att det var på tiden att jag bestämde mig för hur jag skulle ha det. Vara nöjd med det lilla eller för evigt sukta efter något som kanske inte ens finns. Och när jag beslutade mig för att njuta av dagen så klev jag upp och kände att det kanske var mitt främsta beslut någonsin.
Nu ska jag försöka se positivt på saker och ting. Mer så än jag gjort innan. Känns som att jag inte har något mer att gnälla över. Mitt liv har verkligen ordnat upp sig på sista tiden. Tack till alla som bidragit, tack till mor, far och A. A du gav mig mitt självförtroende tillbaka, och mitt ego. Det är jag mäkta stolt över.
Sitter här och skriver om Romeo och Julia, detta fruktansvärda verk. Jag mår illa varje gång jag tänker på det. Den enda pjäs/bok som jag är allergisk mot. Jag får utslag varje gång jag rör vid boken. Shakesperare, why willst thou thou this fair maiden torment? I swear to God, if only I could ban it... Känns halvt meningslöst att läsa det, ja de älskar varandra så mycket att de är villiga att dö för varandra. Aldrig någon som älskar någon annan så mycket att de väljer att leva för dem. Lite fegt, vem vet vad som hade hänt. Julia hade kanske blivit dökär i Paris om tillfället visat sig; dumpat Romeo och gift sig med sin main squeese. Men neeej, det ska vara smärtsamt. Är det inte så?
Så fort man tänker kärlek tänker man smärta, trånande... Det ska inte vara så svårt, så jobbigt. Kärlek är enkelt, det är det första vi lär oss när vi föds. Att älska. Våra föräldrar, släktingar, vänner (vår självvalda familj). Det är först i tonåren som vi kopplar samman kärlek och smärta, men i de åren är allt smärtsamt. Hemläxor är rena dödsstraffet, om man missat ett avsnitt av sin favoritserie är man i lågor, för tänk nu har man inget att diskutera i skolan imorgon. Det värsta är, att vi aldrig lämnar den fasen. Så från det stadiet tills det att man kliver ner i graven kopplar vi kärlek med smärta. Why is that?
I for one will no longer stand for that. Visst har vi alla upplevt att vårt hjärta krossats. Men det är först då som man känt sig hel. Det är efter varje uppbrott, efter varje gräl, varje "ond blick" som man vetat hur man ska hantera det. Det är genom smärtasamma upplevelser man lär sig, ni vet piskan och moroten. After rain comes sunshine und so weiter. När man ser på det från mitt perspektiv så känns livet ganska lätt. I am so going to start living, come what may. För i slutändan vet jag en sak, jag kommer att komma över det. Nåja, kanske inte allt. Men det som har hänt hittills har ju gått bra. Jag hoppas på en fortsättning, minst lika bra. Och om jag får bestämma så kommer jag nog att se på livet på ett mycket ljusare sätt än innan. För nu vet jag hur det är på botten.
Och jag längtar inte tillbaka...
/Belma

Halloj,

Jotack, idag är man tacksam. Fruktansvärt trött också, måste jag erkänna. Sov inget alls inatt. Och sen precis när jag höll på att somna så sms:ade A från Västerås. Runt halv sex på morgonen. Och där var den sömnen borta. Men vilket sätt att vakna på. Så knasigt att han hörde av sig. Och han undrade om vi kunde ses nåt idag, eller så. Jodå, det går. Men jag har föreläsningar hela dan, sa jag. Gjorde inget, vi kunde se på film eller nåt sen när jag kom hem. Sagt och gjort. Denna gången såg vi Amityville horror och jag var heltänd (som alltid annars) på Ryan Reynolds. Som jag anser vara det närmsta man kommer till att vara en Adonis. Han är ju utsökt den mannen.
Men så hade jag ju en annan mycket trevlig skapelse, som höll mig i sin famn, liggandes bredvid mig. Så jag suktade nog inte alltförmycket efter silverdukens Adonis. Första gången han inte sov över, vilket jag måste erkänna att jag gläds över eftersom jag gärna vill få lite sömn inatt. Och jag och sovande, det är ju alla bekanta med vid detta nu, att vi inte är en dynamic duo. Så ska det sovas så ska det ske på egen hand i min alldeles jättestora och härliga säng.
Himla skönt att få träffa honom igen, och denna gången skildes vi åt på det bästa sättet möjligt. Så nu är jag väldigt nöjd, för jag vet precis var jag har honom och oss [: Känns betryggande för en analytiker som mig själv att veta, ha allt svart på vitt och klart. Så med ett leende på läpparna och Etta James' låt "Feeling good" sitter jag här och fyller i ytterligare några rader i denna blogg, även känd under pseudonymen "mitt livselixir" (:
Jag får be om ursäkt om jag blir lyrisk, men ni vet hur det är när man svävar på de där rosa små molnen. När man får reda på att människan man gillar litar på en, och tycker om en tillbaka. Och att man har fria händer att göra precis som man vill utan svartsjuka och utan otrohet från den andra parten. Det där underbara stadiet innan man är ett par, men så långt efter ett KK-förhållande.
Mitt liv har blivit en modern berättelse om en vanlig flicka som möter en dalmas och faller för honom. Fruktansvärt trevlig berättelse, i alla fall för mig [: Kanske inte upplevs som det av andra människor, men ni vet hur jag är. Jag måste dela med mig av allt till er min underbara publik (:
Måste faktiskt säga att jag är så himla glad och lycklig över de fantastiskt fina orden i N's blogg. Jag tar inte alls illa upp, men jag måste notera det att jag går runt med dessa formuleringar i mitt huvud konstant. Därför skriver jag så mycket min kära N, jag måste få utlopp för allt som samlas i mitt snurriga huvud [: Sen när jag väl skriver så låter jag allt bara komma ut, jag läser sällan det jag skrivit förrän jag redan postat inlägget. Men jag ändrar inget. Känns mer spontant då. Kanske lite knasigt och osammanhängande från tillfälle till tillfälle. Men det hör till. Gör som min favoritförfattare, kör med stilen 'train of thought'. För er som inte är jättebevandrade inom litteratur, så syftar jag givetvis på James Joyce. Och på tal om det så hade jag en helt fantastiskt givande diskussion med Anders och T om olika literära verk och gamla klassiker. Både inom litteratur men också inom film, och filmatiseringar av böcker.
T var inte alls lika beläst som Anders och jag, så han bidrog inte så väldigt mycket till diskussionen. Men han satt där och gjorde mentala anteckningar medans A och jag satt och brann för diverse storheter inom litteraturens underbara värld.
Träffade J och J en snabbis, gjorde jag också. Himla kuligt att bara gå på dem sådär i cafeterian. Ladies, lay off the coffee for a moment. Spara hjärtat till andra roligheter. Säger jag och slurpar i mig mitt midnattskaffe. [:
Vilka textmassor jag skriver, märker jag nu. Scrollade upp och smygtittade lite. Himla knasigt egentligen, för varje gång jag sätter mig känner jag att jag inte kommer kunna prestera något. Men så översvämmas man av en massa roliga minnen och tankar, av dagens och gårdagens upplevelser och plötsligt har man fyllt en hel sida med vad som egentligen bara kan klassas som rappakalja eller ordbajseri. Men ni kan tänka er hur fantastiskt det är för mig att gå tillbaka och läsa mina texter senare. Läsa hur det var att vara deprimerad, vad som gjorde mig lycklig och vem som ställde upp.
För jag sållar väldigt mycket i min hjärna. Mer så än andra, eftersom jag inte sover så upplever jag saker på ett annat sätt än andra. Mer overkligt och flyktigt. Så då är det kul att gå tillbaka och försöka sätta sig in i sina dåvarande tankebanor. Som väldigt sällan fungerar, men det är spännande att läsa det.
Satt och tänkte lite och började tokfnissa när jag kom på det att de senaste veckorna har jag dejtat febrilt. En pojk från Sollefteå, en från Enköping/Bålsta och en från Borlänge... Ni kan göra kopplingarna själva, ni som är insatta. För er andra kan jag tala om att jag har, genom vänner, kopplingar till dessa städer. Ödets ironi..? Jo jag tackar.
Fasiken vad bra man mår just nu. Så här skulle man ha det jämnt. Haha, eller ja... Så här har jag ju det jämnt numer. Vad underbart att livet äntligen ordnat upp sig för mig med. Jag är lycklig idag med. Men det har ni nog redan märkt :)
/Belma        ;]