Buttercup don't break my heart
Åh... jag är så fjantig. Men han är så förbenat söt!
:)
The end of an era? The Pirate Bay
The Pirate Bay. Tre små ord med all betydelse i världen. Det betyder bland annat att jag klarade en mycket svår depression, genom att komma åt filmer och serier som höll mig strax ovanför vattenytan. Den sidan har betytt mer för mig än många vänner har. Den sidan har hållt mig levande och nu... efter mycket om och med ska rättegången sparka igång på riktigt.
Måndagen den 16/2 2009 går TPB upp mot de multinationella konglomerat som gjort allt för att tysta massan och få den att betala för "tjänster" som inte någonsin varit värda pengarna de säljs för.
Det är idag, för första gången, som jag skäms inför de äldre generationerna. Deras inskränkta, gråa sätt att se på världen har lyckats tysta vår egen generation. De lyckades visst fostra oss. Vi hann inte ens med. FRA, IPRED... alla dessa medel för att kontrollera oss, de redan fostrade massorna.
Jag vet inte om ni läser mycket, jag gör det. Det är först när man överlåter kontrollen till Försvarsmakten som det börjar osa trubbel. Så här är vi.
I en polisstat där de som ska kontrollera oss inte har en institution som kontrollerar dem och så sitter vi i sjön den tystade, kvävda, massan. Vi finner oss i den totalitära polisstatens klor, och märker inget förrän nu. Starkt jobbat herr Syrén... du kan inte befordras vidare men jäklar i min lilla låda vad du åstadkommit sen du blev ÖB. My hat is off to you.
Tystnaden sprider sig på gatorna, det enda som hörs är ekot efter de styrandes glåpord... Deras kommentarer kommer för evigt att eka på våra tomma gator: "ni är komna till fel kommun, blattajävlar".
Jag har läst undersökningar med tillhörande diskussioner, där makthavare förfäras över bristen på tillit till polisen från unga människor. Och varje gång förvånas jag över avståndet mellan dem och oss. Polisens jobb är att tysta oss, de jobbar 40 timmar i veckan med att tysta oss. Förolämpa oss och underminera våra värderingar och våra kunskaper. Sedan kastar de glåpord efter oss, de unga... Tabulae rasae, är ett begrepp som aldrig mer kommer kunna användas på ungdom. Munkavlen åker på vid födseln och vi fostras att följa polisstatens rekommendation: sitt tyst eller stryk med. Allt för att hålla sig under radarn.
Nu vill de stänga vårt sista öppna forum. Måste vi tvingas ner i kloakerna innan någon tar tag i situationen?
Man vill att folk ska börja konsumera igen. Men vem i den yngre generationen har råd till att investera i något av substansiellt marknadsekonomiskt värde. Inte ens småkonsumtion räcker pengarna till.
Många av oss lever i svält, och det enda vi har råd med är att hitta underhållning för att få dagarna att gå snabbare. Underhållning som TPB erbjudit oss gratis. Nu ska de som redan har allt ta ifrån oss, som inte har det, det enda nöjet vi haft. Finanskrisen kommer att fortsätta eskalera. Reporäntan (styrräntan) kan sänkas till noll men inflationen står vid dörren och knackar.
Och det är de som har som kommer att känna av smällen. Vi som inget har, och som just ska se oss berövas på vårt sista hopp. Vi är vana. Jag föreslår att vi som kackerlackor väntar ut till inflationen är ett faktum. Sen kanske vi kan krypa ut ur våra hål och skapa ett samhälle där fri kommunikation och filmer kan spridas på laglig väg, och där poliser som skriker blattajävlar och kallar dockor för Neger Niggersson ersätts av kunniga och utbildade människor som tror på ett Sverige där vi alla ryms. Små som stora, utan den där övervakningskameran i varje hörn, buss eller taxi.
/B
But in his mind, his world is far from kind
Blå, blå vindar och vatten... Blå, blå himlar och hav... Blå, blå känslor i natten...
Jag vet inte. Ibland känns det som om man tagit sig rejält med vatten över huvudet. Ibland känner jag att jag inte kan få luft, som om alla ambitioner gått i stöpet och kvar är jag med en önskan men ingen möjlighet till handling. Jag är trött, så mycket tål att sägas utan att ens behöva förklara sig.
Bla, bla, bla.
Jag hade kunnat sitta här och skriva spaltmeter på temat 'tonårsångest' men mitt i min cyniska värld ser jag ett ljus. Ett ljus jag inte kan eller vill blunda för. Jag mår för bra. Jag kan säkert sitta här och citera ett tjugotal låtar och låtsas vara nere och bruten, men sanningen är den att jag mår bra. Jag trivs med min arbetssituation trots allt arbete, trots att jag drunknar mer ofta än inte. Jag trivs trots att jag vissa nätter inte kommer hem för att SL strular. Jag trivs trots att jag inte har kontakt med M. Fastän jag gärna hade velat bevara en vänskap. Två år känns dumt att slänga bort. Men kanske senare om tiden blir mogen, någon dag. Men även utan honom i mitt liv trivs jag. Jag var på föreläsning igår. Jag trivdes där med. Jag ville stanna kvar i stunden för evigt. Jag ville insupa all kunskap som fanns att tillgå.
Jag trivs i mitt skinn. Jag mår bra. Jag har trappat ner rökandet brutalt. Två till tre cigg om dagen. Sen räcker det. Jag umgås med människor, jag lever lite. Jag vill kunna träffa någon jag kan vara spontan och levande med, någon dag. Men inte än.
När tiden blir mogen.
Marcus om du läser: Tack för din vänskap, jag kanske aldrig sa det förut men du har varit en fin vän. Kanske kan vi ta upp vänskapen en dag. Men låt oss inte rusa med det. Vi behöver aldrig mer höras, men jag vill att du ska veta att jag känner att jag vill ha tillbaka din vänskap för vi hade skoj. Och det är många internskämt som ingen annan förstår. Men tiden är långt ifrån mogen för det och jag vill inte stressa med något. Vi har en hel livstid på oss att hitta tillbaka till den ursprungliga vänskapen mellan oss :D
/Belma
Jag vet inte. Ibland känns det som om man tagit sig rejält med vatten över huvudet. Ibland känner jag att jag inte kan få luft, som om alla ambitioner gått i stöpet och kvar är jag med en önskan men ingen möjlighet till handling. Jag är trött, så mycket tål att sägas utan att ens behöva förklara sig.
Bla, bla, bla.
Jag hade kunnat sitta här och skriva spaltmeter på temat 'tonårsångest' men mitt i min cyniska värld ser jag ett ljus. Ett ljus jag inte kan eller vill blunda för. Jag mår för bra. Jag kan säkert sitta här och citera ett tjugotal låtar och låtsas vara nere och bruten, men sanningen är den att jag mår bra. Jag trivs med min arbetssituation trots allt arbete, trots att jag drunknar mer ofta än inte. Jag trivs trots att jag vissa nätter inte kommer hem för att SL strular. Jag trivs trots att jag inte har kontakt med M. Fastän jag gärna hade velat bevara en vänskap. Två år känns dumt att slänga bort. Men kanske senare om tiden blir mogen, någon dag. Men även utan honom i mitt liv trivs jag. Jag var på föreläsning igår. Jag trivdes där med. Jag ville stanna kvar i stunden för evigt. Jag ville insupa all kunskap som fanns att tillgå.
Jag trivs i mitt skinn. Jag mår bra. Jag har trappat ner rökandet brutalt. Två till tre cigg om dagen. Sen räcker det. Jag umgås med människor, jag lever lite. Jag vill kunna träffa någon jag kan vara spontan och levande med, någon dag. Men inte än.
När tiden blir mogen.
Marcus om du läser: Tack för din vänskap, jag kanske aldrig sa det förut men du har varit en fin vän. Kanske kan vi ta upp vänskapen en dag. Men låt oss inte rusa med det. Vi behöver aldrig mer höras, men jag vill att du ska veta att jag känner att jag vill ha tillbaka din vänskap för vi hade skoj. Och det är många internskämt som ingen annan förstår. Men tiden är långt ifrån mogen för det och jag vill inte stressa med något. Vi har en hel livstid på oss att hitta tillbaka till den ursprungliga vänskapen mellan oss :D
/Belma
En dag som alla andra
För att citera R, jag har köpt ekonombyxor idag.
Spexigt kan tyckas. Teliabutiksanställda verkar lida av en åkomma som vitt och brett erkänns som idioti. Jag fick höra att garantin på min telefon inte gäller om den är trasig. Jaså, frågade jag, gäller den enbart om telefonen fungerar och är hel. Killen såg inte den förrän det var för sent, sen blev han sur. Skit på dig tänkte jag som ville ha en ny telefon. Jag ska få en ny telefon, mark my fucking words!
Jag är i Stickholm än, med en hosta som inte ger med sig och ett nagellack som är så vackert men aldrig torkar. Jag är sugen på en massa smått och gott men ja... det finns inget att tillgå. Jag vill ha något jag inte kan få av någon... jag tror att jag vill ha det i alla fall. Hans doft. Jag saknar inte honom, och tänker inte på honom men det var en kille som luktade som han på pendeln idag och jag måste erkänna att tanken vandrade en sekund.
Sen vandrade tanken till andra delar.
Sedan fann jag att jag blev fascinerad av en kille på pendeln som stirrade tillbaka. Han och jag var lika borta i våra egna huvuden men lika fast på varandras kroppar.
Hans jävligt mycket fräschare än min, men som bekant: it takes all kinds...
/Bell
There must be a rainbow, let it be...
A walk down memory lane... 2008, de stora förlusternas år.
- Ett barn gick sin död till mötes, med många tårar och mycket smärta till följe.
- Fader försvann.
- Morfar nådde sitt livs slut. En försenad sorg följde och vågor av tårar spilldes.
- M och jag hade vår rendez vous, fram och tillbaka med vårt förhållande för att till slut hitta hem. Efter 2 långa år fyllda av bråk och hat, men också kärlek och lycka.
- Jag fann ett jobb, där jag inte trivdes... där varje dag var en plåga som jag ville fly från. Sen blev jag varslad, ett bitteljuvt avslut.
- Jag fick min alldeles underbara lägenhet, efter en lång tids sökande... och för första gången kände jag att jag hittat hem.
- Oskar, min lilla bajsapa, hittade hem till mig och mitt hjärta. Jag har aldrig haft något så jobbigt invarderande mitt liv, men heller inget så underbart.
- Vänner. Mina underbara, fina vänner. Fredzo0rz och Magz. Linz. Marcus mitt fina hjärta och Rasmus. Joanna och Thomas. Tack för året som gått. Och Tove. Maria, Renée, Elisabeth, Maria 2... Kristina och Emelie. Christina. Michael också. Ni har varit så fina mot mig. Jag kan inte tacka er nog.
- Moder som varit så snäll, gummifader med. Som ställt upp oavsett mitt humör.
- Broder. Min lilla skitungebror som bara gnäller och har sig. Men som man alltid kan prata med, och som alltid pratar tillbaka. Och som kallar mig tjockis och sen skrattar rått. Fyfan vad jag älskar dig, för du är den som har precis samma humor som jag, mest för att du apade efter mig i allt jag gjorde hela din uppväxt. Jag ångrar inte att jag spöade alla de där skitungarna åt dig.
- Min plastsyrra nere i Kroatien. Du är en sån skön brutta, som fattar hur skön brutta jag är. Laid back till max.
- Musiken á la 2008 var bedrövlig. Men 2009 har potential ännu.
- Filmerna á la 2008 var UNDERBARA. Jag vaknade till liv många gånger.
- Drömmarna anno 2008. Många gick i uppfyllelse. Tack alla som medverkade.
Åh... 2008 var på många sett ett bedrövligt år som jag hoppas aldrig mer upprepas. Men det var mycet som hände som jag är tacksam för. Jag älskade mycket. Jag fick mycket kärlek tillbaka. Jag fick även en hel del bristningar... Jag vet vad ni tänker, men maten anno 2008 var jävligt fin.
Nej gott folk, 2009 har precis börjat och jag tror och hoppas att detta blir allas vårt bästa år hittills. Jag ska inte lova mer än att jag tänker börja tänka mer på mig själv och mindre på att tillfredsställa ALLA andra. Jag ska försöka bli bättre på att vara lycklig och bättre på att vara snäll. Jag ska även lova att gå ner i vikt, inte mycket, men 5 kg bör räcka för att jag ska bli nöjd.
Sen ska jag lova att jag ska bli bättre på att höra av mig till folk jag tycker om och att sluta snåla med min egen tid. Mer sömn och bättre vanor. Mer lycka och glädje och ännu fler skratt.
And when the broken hearted people living in the world agree, there will be an answer, let it be. For though they may be parted there is still a chance that they will see, there will be an answer. Let it be.
And when the night is cloudy, there is still a light, that shines on me, shine until tomorrow, let it be.
GOTT NYTT ÅR 2009 ALLA, och tack för att ni tar er tiden att läsa mitt skit. Ni är så fina. Tack. :D
/Belma
- Ett barn gick sin död till mötes, med många tårar och mycket smärta till följe.
- Fader försvann.
- Morfar nådde sitt livs slut. En försenad sorg följde och vågor av tårar spilldes.
- M och jag hade vår rendez vous, fram och tillbaka med vårt förhållande för att till slut hitta hem. Efter 2 långa år fyllda av bråk och hat, men också kärlek och lycka.
- Jag fann ett jobb, där jag inte trivdes... där varje dag var en plåga som jag ville fly från. Sen blev jag varslad, ett bitteljuvt avslut.
- Jag fick min alldeles underbara lägenhet, efter en lång tids sökande... och för första gången kände jag att jag hittat hem.
- Oskar, min lilla bajsapa, hittade hem till mig och mitt hjärta. Jag har aldrig haft något så jobbigt invarderande mitt liv, men heller inget så underbart.
- Vänner. Mina underbara, fina vänner. Fredzo0rz och Magz. Linz. Marcus mitt fina hjärta och Rasmus. Joanna och Thomas. Tack för året som gått. Och Tove. Maria, Renée, Elisabeth, Maria 2... Kristina och Emelie. Christina. Michael också. Ni har varit så fina mot mig. Jag kan inte tacka er nog.
- Moder som varit så snäll, gummifader med. Som ställt upp oavsett mitt humör.
- Broder. Min lilla skitungebror som bara gnäller och har sig. Men som man alltid kan prata med, och som alltid pratar tillbaka. Och som kallar mig tjockis och sen skrattar rått. Fyfan vad jag älskar dig, för du är den som har precis samma humor som jag, mest för att du apade efter mig i allt jag gjorde hela din uppväxt. Jag ångrar inte att jag spöade alla de där skitungarna åt dig.
- Min plastsyrra nere i Kroatien. Du är en sån skön brutta, som fattar hur skön brutta jag är. Laid back till max.
- Musiken á la 2008 var bedrövlig. Men 2009 har potential ännu.
- Filmerna á la 2008 var UNDERBARA. Jag vaknade till liv många gånger.
- Drömmarna anno 2008. Många gick i uppfyllelse. Tack alla som medverkade.
Åh... 2008 var på många sett ett bedrövligt år som jag hoppas aldrig mer upprepas. Men det var mycet som hände som jag är tacksam för. Jag älskade mycket. Jag fick mycket kärlek tillbaka. Jag fick även en hel del bristningar... Jag vet vad ni tänker, men maten anno 2008 var jävligt fin.
Nej gott folk, 2009 har precis börjat och jag tror och hoppas att detta blir allas vårt bästa år hittills. Jag ska inte lova mer än att jag tänker börja tänka mer på mig själv och mindre på att tillfredsställa ALLA andra. Jag ska försöka bli bättre på att vara lycklig och bättre på att vara snäll. Jag ska även lova att gå ner i vikt, inte mycket, men 5 kg bör räcka för att jag ska bli nöjd.
Sen ska jag lova att jag ska bli bättre på att höra av mig till folk jag tycker om och att sluta snåla med min egen tid. Mer sömn och bättre vanor. Mer lycka och glädje och ännu fler skratt.
And when the broken hearted people living in the world agree, there will be an answer, let it be. For though they may be parted there is still a chance that they will see, there will be an answer. Let it be.
And when the night is cloudy, there is still a light, that shines on me, shine until tomorrow, let it be.
GOTT NYTT ÅR 2009 ALLA, och tack för att ni tar er tiden att läsa mitt skit. Ni är så fina. Tack. :D
/Belma
Speedblogging
Mellan att leka tolk, spana in folk på facebook och vänta på en intervju tänkte jag klämma in ett hej och säga att jag tagit mig in till stan igen efter mycket om och men.
Jag sitter och saknar både en och annan kopp kaffe och jag känner av den totala avsaknaden av likvida medel. Jag är fattigare än en kyrkråtta med narkotikaproblem.
När man plötsligt finner sig själv i den position att man måste söka sig till telemarketing ännu en gång inser man att man fallit lågt.
A-kassan dröjer. Jag vet inte varför. Men dröjer gör den. Jag har för närvarande 900 kr tillskrivna mitt namn. Ikväll måste jag köpa ett nytt SL-kort. Hejdå 690 kr. Hej fattigdom.
Vad fan är det som händer...?
/Bell
Jag sitter och saknar både en och annan kopp kaffe och jag känner av den totala avsaknaden av likvida medel. Jag är fattigare än en kyrkråtta med narkotikaproblem.
När man plötsligt finner sig själv i den position att man måste söka sig till telemarketing ännu en gång inser man att man fallit lågt.
A-kassan dröjer. Jag vet inte varför. Men dröjer gör den. Jag har för närvarande 900 kr tillskrivna mitt namn. Ikväll måste jag köpa ett nytt SL-kort. Hejdå 690 kr. Hej fattigdom.
Vad fan är det som händer...?
/Bell
Cupcake of angelic delight
Halloj alla,
Jag har blivit kallad en massa olika saker i mina dar, många dåliga men desto fler bra. Men inatt fick jag ett meddelande av Kevin där han kallade mig "Cupcake of angelic delight" och jag kände att jag höll på att ta åt mig. Äsch, jag tog åt mig. Fasiken, jag känner mig så himla sprallig. Det gick bra idag. Allt gick bra idag. Jag shoppade en massa, och var som bekant till K och hämtade lite roliga saker. Bl a Helena Rubensteins Lip plumper. Jag har ganska mastiga läppar, som jag fått fina komplimanger för men jag tänkte biffa på dem lite.
Jag försöker hålla mig á jour med dagens trender. Nåväl, jag försöker i alla fall göra sådant som jag tycker är kul. Jag shoppade annat smått och gott också, den där läppglansen jag letat efter i snart en månad. Jag hittade den på H&M på drottninggatan. Imagine my surprise när jag hittade den. Sen var jag till In&Finn och köpte jättestora svarta julgranskulor och snäppet mindre vita sådana. Så nu har jag en komplett samling julgranskulor. Hela huset har fått en julig prägel. Nu fattas endast glittret, sen är jag klar.
Jag tackade Kevin för den fina komplimangen på vilken han svarar: "my pleasure you indescribable hurricane of magnificence".
Ja, tänk om man kunde ha en som Kev som bara gick efter en hela dagarna och sa såna saker. I och för sig får jag nog med komplimanger numer för att räcka en hel livstid. Men ni vet hur det är, mycket vill ha mer :)
Nåväl. Jag vet ärligt talat inte vad som tagit åt mig. Sen jag blev sjuk och febrig har jag dagligen tappat fler hjärnceller än vad jag gjorde första gången jag tog till väteperoxid. Jag är upprörd över utvecklingen mellan mig och M, jag är rädd att något sker i min kropp som jag inte kommer kunna ta kontroll över och jag har ännu inte gått på en enda intervju. Jag är inte skapt för att sitta hemma. Jag behöver arbete, prompt. Jag söker febrilt men inga positiva svar ännu. Och ja, jag vet att man ska ge sig till tåls men jag är inte skapt för att sitta hemma. Den här kroppen och hjärnan behöver stimulans som man endast kan få genom arbete. Jag är missnöjd med min arbetssituation och regredierar mer ofta än inte. Därav de vidriga inläggen. Min hjärna går på reserv och jag ber om ursäkt. Jag har blivit en uppmärksamhets... hmm... prostituerad? Men ja, ni vet vilket begrepp jag vill åt där. Min hjärna behöver stimulans. Jag ska börja om på Kafkas Processen. På tyska. Jag behöver utmaningen.
/Bell
After the original it's probably this
After the show it's the afterparty, then...
After the party it's the hotel lobby, then...
After the Belve then it's probably Cris.
And after the original it's probably this!
En olycka kommer sällan ensam, heter det. Och det stämmer så väl så in på denna damen. Innan jag glömmer det; jag var på väg hem från M tidigare idag och medan jag väntade på buss160 vid Gullmars svängde jag in i mobilaffären där och plockade upp en ny handsfree. Liraren i butiken sa damen till mig 10 gånger (jag räknade) under en 2 minuters period. Fantastiskt. Varför jag köper en till handsfree nu är för att min senaste gått förlorad i slaget om tunnelbanemuzak.Jag har i år bytt 9 handsfree och 5 mobiltelefoner. Nu suktar jag vidare, men min ekonomi tillåter inga större utsvävningar så jag håller i pengarna och hoppas att denna handsfree ska hålla till 2009. För vem som helst annars skulle det vara en pärs, jag vet inte om den överlever november ens. Jag är oförsiktig med prylar, generellt sett... men framförallt telefoner och deras tillbehör åker på mycket stryk. I get my money's worth, om man så säger.
Jag har blivit förkyld, än en gång. Få se nu hur länge detta håller i sig. Jag hostar för kung och fosterland och min hals känns alldeles rå. Näsan är täppt, så det är som sig bör och jag har på känn att denna förkylningen kommer suga musten ur mig.
NO MAS!
Säg till om det är oversharing, men på sista tiden har mina bröst varit pubertalt ömma och de vill inte längre passa in i den bh-storleken som de tidigare glidit in i. Jag borde vara orolig, men jag måste få erkänna att jag är närmast nostalgisk. Dock har det blivit ett praktiskt problem eftersom jag måste ha en sportbh över min ordinarie. Känns instängt och läskigt. Man kanske skulle kunna hitta nöjet i större tuttar om man inte var så jefla förkyld. Dagens vandring utan ytterkläder, i blöta skor minus strumpor kan ha bidragit till utvecklingen av förkylningen.
Nu ska jag snyta mig ett antal gånger till, brygga mig kamomillte (kära läsare, alla som någonsin plockat upp en ordbok och som kan läsa dess inehåll samt ta in det och som inte är imbecilla vet att i Sverige stavar vi te: TE inte thé eller något annat spexigt!).
Så med en rinnig näsa, ett illamående som antagit bibliska proportioner, vattniga ögon och otroligt ömma halsmandlar lämnar jag er för att inta mitt te och rå om mina ömma öron och alla andra kroppsdelar som behöver rås om.
/Bell
After the party it's the hotel lobby, then...
After the Belve then it's probably Cris.
And after the original it's probably this!
En olycka kommer sällan ensam, heter det. Och det stämmer så väl så in på denna damen. Innan jag glömmer det; jag var på väg hem från M tidigare idag och medan jag väntade på buss160 vid Gullmars svängde jag in i mobilaffären där och plockade upp en ny handsfree. Liraren i butiken sa damen till mig 10 gånger (jag räknade) under en 2 minuters period. Fantastiskt. Varför jag köper en till handsfree nu är för att min senaste gått förlorad i slaget om tunnelbanemuzak.Jag har i år bytt 9 handsfree och 5 mobiltelefoner. Nu suktar jag vidare, men min ekonomi tillåter inga större utsvävningar så jag håller i pengarna och hoppas att denna handsfree ska hålla till 2009. För vem som helst annars skulle det vara en pärs, jag vet inte om den överlever november ens. Jag är oförsiktig med prylar, generellt sett... men framförallt telefoner och deras tillbehör åker på mycket stryk. I get my money's worth, om man så säger.
Jag har blivit förkyld, än en gång. Få se nu hur länge detta håller i sig. Jag hostar för kung och fosterland och min hals känns alldeles rå. Näsan är täppt, så det är som sig bör och jag har på känn att denna förkylningen kommer suga musten ur mig.
NO MAS!
Säg till om det är oversharing, men på sista tiden har mina bröst varit pubertalt ömma och de vill inte längre passa in i den bh-storleken som de tidigare glidit in i. Jag borde vara orolig, men jag måste få erkänna att jag är närmast nostalgisk. Dock har det blivit ett praktiskt problem eftersom jag måste ha en sportbh över min ordinarie. Känns instängt och läskigt. Man kanske skulle kunna hitta nöjet i större tuttar om man inte var så jefla förkyld. Dagens vandring utan ytterkläder, i blöta skor minus strumpor kan ha bidragit till utvecklingen av förkylningen.
Nu ska jag snyta mig ett antal gånger till, brygga mig kamomillte (kära läsare, alla som någonsin plockat upp en ordbok och som kan läsa dess inehåll samt ta in det och som inte är imbecilla vet att i Sverige stavar vi te: TE inte thé eller något annat spexigt!).
Så med en rinnig näsa, ett illamående som antagit bibliska proportioner, vattniga ögon och otroligt ömma halsmandlar lämnar jag er för att inta mitt te och rå om mina ömma öron och alla andra kroppsdelar som behöver rås om.
/Bell
Sen kväll i Casa de Belms
Såhär ser feber ut kl 23.30 i Casa de Belma
Så ser en febermiddag ut kl 23.30 i sama Casa.
Så här ostädad ser Le Arbeitsplatz ut kl 23.30 i Casa de Belms.
Resultat 1 av Torsdagens shopping.
Resultat 2.
Rezultat 3 och det slutliga resultatet som läggs upp. Bild på Le Cat följer:
Han dömmer mig otroligt hårt för att jag inte städar som jag borde. Who can blame him? Men inget förändras i Casa de Belma inte ens med Le Cat som smyger omkring och dömmer.
Det var lite bilder. Så, nu vet ni vem ni har att göra med :)
/Bell
Herregud jag glömde min nya skitfräna väckarklocka:
Helt vanlig kaffekopp framför, bara så ni ska kunna se hur bauta den är :D
Jag saknar det liv jag levde innan detta
Jag saknar mitt liv, det som jag levde i USA. När jag var lycklig, och hemma. Jag har aldrig känt mig som hemma i Sverige. Jag känner mig fel och utanför. Jag känner mig som en tiger som låsts in i en alldeles för liten bur. Frihetsberövad på ett vis som inte kan förklaras med ord. Det är tragiskt och taskigt av mig att tänka så. För jag vet att ett liv i USA inte är som här, det är svårare.
Det är så mycket mer osäkerhet och rädsla men ändå längtar jag till det. Eller inte riktigt det, men det liv jag levde när jag var där. När jag var barn. För jag var alltid trygg då, trygg och uttråkad men ändå så jäkla nöjd. Det livet ligger i det förflutna, när man hade någon som jobbade dygnet runt för ens frihet. Nu skulle jag behöva jobba dygnet runt för att kunna leva ett "värdigt liv" och det är inte riktigt det jag läntar till.
Så jag ska sluta drömma om sagofigurer och drömställen som inte finns i verkligheten. Nu får ni en lång lista istället :) Dålig kompensation men kanske kul ändå?
Tråkigaste sak att diska: Kastruller
Dricker du vin? Rödvin, aldrig mer vitt
Vad är det första du gör när du startar datorn? Kollar mailen
Vilken fot börjar du med när du sätter på dig skorna? Höger
Hur hoppar du på cykeln? Kliver på innan jag sparkar igång cyklandet
Spagetti eller makaroner? Makaroner
Gillar du Bush? Vi har aldrig träffats, så jag vet inte om det finns något att gilla eller ogilla
Tittar du hellre på TV på dagarna än på kvällarna? På kvällarna
Har du mycket tandkräm på tandborsten? Ett tjock lager
Har storleken betydelse? Nja, det är hastigheten som gäller
Vilken TV-kanal är mest populär hemma hos dig? TV6 och Femman
Vad har du för färg på mobilen? Svart
Kan du cykla utan att hålla händerna på styret? Ja, en kort stund
Vilken TV-reklam är din favorit? IQ-initiativets reklam, den kan man se i inlägget nedan
Vilken är din favoritjuice? Bravos äppeljuice
Berätta något som en nära vän till dig berättat för inte så länge sedan: Att F och M har förlovat sig
Berätta en hemlighet som handlar om dig: Jag är rädd för att göra mig av med saker
10 FAVORITER
Färg: Rosa
Mat: Sushi
Band: Gnarles Barkley
Film: Medan du sov
Bok: On fortune's wheel av Cynthia Voigt (den har följt med sen högstadiet)
Sport: Pardans
Årstid: Höst
Veckodag: Söndag
Glassmak: Rocky Road
Tid på dygnet: Kväll, runt 22-23
FÖR TILLFÄLLET
Humör: Tungt
Smak: Vaniljlatte
Kläder: Singoallatop som jag naivt tror är en klänning (jag jobbar hemifrån idag)
Bakgrund: Duffy - Warwick Avenue (Den ger mig den sköna USA-känslan, känns som hemma)
Nagellack: Depends holografiska blå nr 132 och FACE Sthlms Top Coat
Tid: 15. 34
Omgivning: Latten, massa flyttlådor och väskor i olika utföranden
Irritationsobjekt: Ryggont, frusen och HAN
/Bell
Det är så mycket mer osäkerhet och rädsla men ändå längtar jag till det. Eller inte riktigt det, men det liv jag levde när jag var där. När jag var barn. För jag var alltid trygg då, trygg och uttråkad men ändå så jäkla nöjd. Det livet ligger i det förflutna, när man hade någon som jobbade dygnet runt för ens frihet. Nu skulle jag behöva jobba dygnet runt för att kunna leva ett "värdigt liv" och det är inte riktigt det jag läntar till.
Så jag ska sluta drömma om sagofigurer och drömställen som inte finns i verkligheten. Nu får ni en lång lista istället :) Dålig kompensation men kanske kul ändå?
Tråkigaste sak att diska: Kastruller
Dricker du vin? Rödvin, aldrig mer vitt
Vad är det första du gör när du startar datorn? Kollar mailen
Vilken fot börjar du med när du sätter på dig skorna? Höger
Hur hoppar du på cykeln? Kliver på innan jag sparkar igång cyklandet
Spagetti eller makaroner? Makaroner
Gillar du Bush? Vi har aldrig träffats, så jag vet inte om det finns något att gilla eller ogilla
Tittar du hellre på TV på dagarna än på kvällarna? På kvällarna
Har du mycket tandkräm på tandborsten? Ett tjock lager
Har storleken betydelse? Nja, det är hastigheten som gäller
Vilken TV-kanal är mest populär hemma hos dig? TV6 och Femman
Vad har du för färg på mobilen? Svart
Kan du cykla utan att hålla händerna på styret? Ja, en kort stund
Vilken TV-reklam är din favorit? IQ-initiativets reklam, den kan man se i inlägget nedan
Vilken är din favoritjuice? Bravos äppeljuice
Berätta något som en nära vän till dig berättat för inte så länge sedan: Att F och M har förlovat sig
Berätta en hemlighet som handlar om dig: Jag är rädd för att göra mig av med saker
10 FAVORITER
Färg: Rosa
Mat: Sushi
Band: Gnarles Barkley
Film: Medan du sov
Bok: On fortune's wheel av Cynthia Voigt (den har följt med sen högstadiet)
Sport: Pardans
Årstid: Höst
Veckodag: Söndag
Glassmak: Rocky Road
Tid på dygnet: Kväll, runt 22-23
FÖR TILLFÄLLET
Humör: Tungt
Smak: Vaniljlatte
Kläder: Singoallatop som jag naivt tror är en klänning (jag jobbar hemifrån idag)
Bakgrund: Duffy - Warwick Avenue (Den ger mig den sköna USA-känslan, känns som hemma)
Nagellack: Depends holografiska blå nr 132 och FACE Sthlms Top Coat
Tid: 15. 34
Omgivning: Latten, massa flyttlådor och väskor i olika utföranden
Irritationsobjekt: Ryggont, frusen och HAN
/Bell
*
Jävla torsdag.
Flugsvampigt?
Jag åt en stor vit champinjon, som jag köpte på T-Jarlen idag. Den smakade mycket udda... Kan det finnas stora vita flugsvampar som ser ut som champinjoner..?
Oavsett så förstörde det min middag, usch. Nu är jag hungrig men äcklad. Ska nog passa på att ta mig en sovstund innan det är dags för frukost igen :)
/Bell
PS. Killen på perrongen idag gjorde min dag. Denna underbara, goa, fina killen som jag kommer minnas en bra stund framöver. Vår stund blev för kort, hade jag kunnat hade jag förlängt den markant. Vilken kille! Ja, nog har man ett och annat att le om ikväll. Hoppas nu bara jag inte åt en flugsvamp så jag ligger och hallucinerar om denne drömprins med de fina benen fint inslagna i ett par träningsbyxor. Åh. DS.
Oavsett så förstörde det min middag, usch. Nu är jag hungrig men äcklad. Ska nog passa på att ta mig en sovstund innan det är dags för frukost igen :)
/Bell
PS. Killen på perrongen idag gjorde min dag. Denna underbara, goa, fina killen som jag kommer minnas en bra stund framöver. Vår stund blev för kort, hade jag kunnat hade jag förlängt den markant. Vilken kille! Ja, nog har man ett och annat att le om ikväll. Hoppas nu bara jag inte åt en flugsvamp så jag ligger och hallucinerar om denne drömprins med de fina benen fint inslagna i ett par träningsbyxor. Åh. DS.
Couchsurf - to do or not to do?
Jag är inte nådigt sugen på att couchsurfa in på någons mjuka, härliga soffa i London eller Paris. Men frågan är, vågar man?
Nu när barn skjuter varandra i skolor på löpande band, och när andra barn blir kidnappade på väg till sagda skolor så tänker jag att jag kanske ska ta mig råd att faktiskt betala mitt boende på ett hotell. Dessa barn jag talar om är människor av min egen generation, så ni förstår att min oro är om något befogad.
Sen kommer givetvis frågan om tid upp. När ska man ta sig tiden, och ska man verkligen ta sig tiden att åka på en impromptu semester.
Ska man snåla lite och köpa en 50" tv man aldrig ser på, eller köpa ännu en soffa man aldrig sitter i? Kanske skulle man satsa på kroppskonst eller något så spännande som aktiehandel? Eller skulle man bara lägga undan dessa hårt förvärvade pengar och göra något av dem när jag vet vad jag vill göra.
Vet ni gott folk, jag flyttar ju om en månad. EN månad! Fantastiskt. Jag vill i alla fall köpa en tv, och en stor bokhylla. Sen tror jag man helt enkelt får ta det därifrån. :)
Ja, så får det bli.
/Belma
Nu när barn skjuter varandra i skolor på löpande band, och när andra barn blir kidnappade på väg till sagda skolor så tänker jag att jag kanske ska ta mig råd att faktiskt betala mitt boende på ett hotell. Dessa barn jag talar om är människor av min egen generation, så ni förstår att min oro är om något befogad.
Sen kommer givetvis frågan om tid upp. När ska man ta sig tiden, och ska man verkligen ta sig tiden att åka på en impromptu semester.
Ska man snåla lite och köpa en 50" tv man aldrig ser på, eller köpa ännu en soffa man aldrig sitter i? Kanske skulle man satsa på kroppskonst eller något så spännande som aktiehandel? Eller skulle man bara lägga undan dessa hårt förvärvade pengar och göra något av dem när jag vet vad jag vill göra.
Vet ni gott folk, jag flyttar ju om en månad. EN månad! Fantastiskt. Jag vill i alla fall köpa en tv, och en stor bokhylla. Sen tror jag man helt enkelt får ta det därifrån. :)
Ja, så får det bli.
/Belma
Möten, hela långa dagarna
Halloj alla,
Nu har mötessäsongen börjat. Igår sparkade vi igång med ett lunchmöte, idag har jag suttit i möten sen 10 och kommer att fortsätta med det till sent idag. Hela morgondagen går bort för mig och nästa vecka kommer USA-kontoret så hela veckan kommer att försvinna för mig. Olyckligtvis får jag inte sova något länge den veckan men det kan man kanske offra... vad vet jag? Efter varje lång arbetsdag hittas det på något, så det väger upp. Sen är det stor kickoff för alla kontoren på fredag för att avsluta en tvådagarskonferens, så det ska bli trefligt att få ett ansikte på alla man jobbar mot och med :)
Men nu äntligen känner jag att jag fått börja komma in i min roll, och det känns mäkta skönt. Jag är inte alls uttråkad längre, men heller inte överarbetad. Jag är i limbo med andra ord. Men det är skönt för jag vet vad som komma skall, så nu är det uppvärmning.
Nu ska jag gå ut och röka, ta en till kopp kaffe och bege mig till nästa möte. Detta ska bli ännu mer spännande än dessa två innan.
/Bell
Nu har mötessäsongen börjat. Igår sparkade vi igång med ett lunchmöte, idag har jag suttit i möten sen 10 och kommer att fortsätta med det till sent idag. Hela morgondagen går bort för mig och nästa vecka kommer USA-kontoret så hela veckan kommer att försvinna för mig. Olyckligtvis får jag inte sova något länge den veckan men det kan man kanske offra... vad vet jag? Efter varje lång arbetsdag hittas det på något, så det väger upp. Sen är det stor kickoff för alla kontoren på fredag för att avsluta en tvådagarskonferens, så det ska bli trefligt att få ett ansikte på alla man jobbar mot och med :)
Men nu äntligen känner jag att jag fått börja komma in i min roll, och det känns mäkta skönt. Jag är inte alls uttråkad längre, men heller inte överarbetad. Jag är i limbo med andra ord. Men det är skönt för jag vet vad som komma skall, så nu är det uppvärmning.
Nu ska jag gå ut och röka, ta en till kopp kaffe och bege mig till nästa möte. Detta ska bli ännu mer spännande än dessa två innan.
/Bell
Stekaren :)
/Bell
I'm going on...
... And I'm prepared to go it alone...
Halloj alla,
Jag har fastnat på en låt av Gnarles Barkley som heter just ’Going on’. Fantastisk låt med ett fantastiskt budskap.
Och om jag inte minns fel så var det väl på Ally McBeal vi lärde oss att alla har en themesong, och jag har äntligen hittat min.
Sådär lagom udda, märklig men ändå så hemma.
Ja, den beskriver på bästa möjliga sätt den person jag ville vara, och med tiden har blivit. En person som rör på sig, mot ett mål som alltid är alltför diffust till en början men som i resans gång alltid utkristalliseras. Jag är inte rädd för att göra mina resor ensam, något jag gång på gång bevisat.
Jag drar mig till trivseln och på min resa, min 22 år långa resa, har jag träffat på många personer och varit på många platser som fått mig att känna mig som hemma. Men faktum kvarstår, jag har svårt att stanna på en och samma plats väldigt länge. 3 år är maximum, än så länge.
Men nu tror jag att jag hittat hem.
På riktigt.
Jag ska flytta in i en egen lägenhet. I centrala Gnesta, en 2:a på 60 kvm med inte mindre än 2 stora walk in closets. Ett väldigt fint sovrum, fantastiskt vardagsrum och ett badrum som ska göras om helt innan jag flyttar in. Hoppas jag slipper få badkar. Jag hatar badkar.
Köket är himla fint, men det får inte plats 6 personer i det. Inte för att jag vill ha 6 personer i mitt kök när jag lagar mat, men när man har vännerna över kanske folk vill hålla till i köket.
Nåja, balkongen väger upp det hela.
Lägenheten är perfekt, läget och området med. Inflyttning sker den 15/10 och nu på måndag ska papper skrivas på. Jag är så förväntansfull att jag nästan kräks.
Men i min glädje finns en hel del nedstämdhet. Mitt hjärta ska lämna mig bakom för att börja ett liv utan mig. Ett liv utanför Stockholms trygga länsgräns. Det kommer bli lika jobbigt då som det är nu, jag hoppas bara jag klarar detta lika bra som alla andra intressanta saker som hänt i mitt liv.
Jag hoppas att jag klarar av att leva utan honom igen.
Och bara tanken på det gör mig sådär gråtmild som jag blir numer. Fyfan. Jag grinade alldeles för mycket igår, jag vill absolut inte upprepa den scenen på jobbet. Nej gott folk, nu ska jag leta underlag till fakturor. Spännande, inte sant? ;)
Alltid er,
Bell
Halloj alla,
Jag har fastnat på en låt av Gnarles Barkley som heter just ’Going on’. Fantastisk låt med ett fantastiskt budskap.
Och om jag inte minns fel så var det väl på Ally McBeal vi lärde oss att alla har en themesong, och jag har äntligen hittat min.
Sådär lagom udda, märklig men ändå så hemma.
Ja, den beskriver på bästa möjliga sätt den person jag ville vara, och med tiden har blivit. En person som rör på sig, mot ett mål som alltid är alltför diffust till en början men som i resans gång alltid utkristalliseras. Jag är inte rädd för att göra mina resor ensam, något jag gång på gång bevisat.
Jag drar mig till trivseln och på min resa, min 22 år långa resa, har jag träffat på många personer och varit på många platser som fått mig att känna mig som hemma. Men faktum kvarstår, jag har svårt att stanna på en och samma plats väldigt länge. 3 år är maximum, än så länge.
Men nu tror jag att jag hittat hem.
På riktigt.
Jag ska flytta in i en egen lägenhet. I centrala Gnesta, en 2:a på 60 kvm med inte mindre än 2 stora walk in closets. Ett väldigt fint sovrum, fantastiskt vardagsrum och ett badrum som ska göras om helt innan jag flyttar in. Hoppas jag slipper få badkar. Jag hatar badkar.
Köket är himla fint, men det får inte plats 6 personer i det. Inte för att jag vill ha 6 personer i mitt kök när jag lagar mat, men när man har vännerna över kanske folk vill hålla till i köket.
Nåja, balkongen väger upp det hela.
Lägenheten är perfekt, läget och området med. Inflyttning sker den 15/10 och nu på måndag ska papper skrivas på. Jag är så förväntansfull att jag nästan kräks.
Men i min glädje finns en hel del nedstämdhet. Mitt hjärta ska lämna mig bakom för att börja ett liv utan mig. Ett liv utanför Stockholms trygga länsgräns. Det kommer bli lika jobbigt då som det är nu, jag hoppas bara jag klarar detta lika bra som alla andra intressanta saker som hänt i mitt liv.
Jag hoppas att jag klarar av att leva utan honom igen.
Och bara tanken på det gör mig sådär gråtmild som jag blir numer. Fyfan. Jag grinade alldeles för mycket igår, jag vill absolut inte upprepa den scenen på jobbet. Nej gott folk, nu ska jag leta underlag till fakturor. Spännande, inte sant? ;)
Alltid er,
Bell
Tröttsamt
Halloj alla,
Det har blivit väldigt tröttsamt att jobba på ett så oflexibelt sätt. Jag är bara så himla trött, så nu sitter jag mest och räknar ner dagarna innan jag får börja på det nya jobbet. Imorgon ska jag dit på lite sommarfest, det ska bli himla trevligt att få träffa alla redan innan jag börjar. Jag har träffat alla ekonomerna men företaget består visst av fler än bara vår lilla grupp :)
Men ännu är det långt till övergången, och nu sitter jag på pendeltåget hem. Hela vägen har jag plågats av två småflickor som skriker och har sig. Jag har en stund känt att jag vill avliva de små liven men det är nog mest jag som känner att efter en sån här vecka vill jag inte jäklas med.
Folk som inte kan uppfostra barn borde steriliseras. Kastreras. Men som sagt, det kanske bara är jag som känner så. Eller så känner alla i vagnen lika som jag. Nog om det.
Det vore trefligt om tösen som jag håller på och lär upp kunde ta över efter mig relativt snabbt så kanske jag kunde ta lite ledigt mellan jobben. Det hade behövts just nu. Just nu hade jag gett mitt kungarike för en semester. Vart som helst, och hur kort den än må vara. Jag behöver fly en stund. Midsommar blir kanske trevligt. Kanske inte. Vem vet hur det ter sig men jag behöver en rejäl paus efter all stress med Ryssland och allt skit jag fått ta från alla olika håll. Jag kanske borde tagit ledigt över midsommar och åkt annanvart. För jag känner mig inte ledig där uppe, jag känner det som att jag jobbar gratis. Men det verkar inte uppskattas. Kanske ska jag vara ledig då. Ta det lugnt. Återhämta mig. Promenera en sväng. Gå ner till sjön, och gå tillbaka. Skriva lite kanske. Bara fly. Jag har ju betalat för mig denna gången. Nu ska jag banne mig få vara ledig om det så innebär att vi aldrig mer hörs av.
Jag är trött. Så. väldigt. trött...
/Belma
Det har blivit väldigt tröttsamt att jobba på ett så oflexibelt sätt. Jag är bara så himla trött, så nu sitter jag mest och räknar ner dagarna innan jag får börja på det nya jobbet. Imorgon ska jag dit på lite sommarfest, det ska bli himla trevligt att få träffa alla redan innan jag börjar. Jag har träffat alla ekonomerna men företaget består visst av fler än bara vår lilla grupp :)
Men ännu är det långt till övergången, och nu sitter jag på pendeltåget hem. Hela vägen har jag plågats av två småflickor som skriker och har sig. Jag har en stund känt att jag vill avliva de små liven men det är nog mest jag som känner att efter en sån här vecka vill jag inte jäklas med.
Folk som inte kan uppfostra barn borde steriliseras. Kastreras. Men som sagt, det kanske bara är jag som känner så. Eller så känner alla i vagnen lika som jag. Nog om det.
Det vore trefligt om tösen som jag håller på och lär upp kunde ta över efter mig relativt snabbt så kanske jag kunde ta lite ledigt mellan jobben. Det hade behövts just nu. Just nu hade jag gett mitt kungarike för en semester. Vart som helst, och hur kort den än må vara. Jag behöver fly en stund. Midsommar blir kanske trevligt. Kanske inte. Vem vet hur det ter sig men jag behöver en rejäl paus efter all stress med Ryssland och allt skit jag fått ta från alla olika håll. Jag kanske borde tagit ledigt över midsommar och åkt annanvart. För jag känner mig inte ledig där uppe, jag känner det som att jag jobbar gratis. Men det verkar inte uppskattas. Kanske ska jag vara ledig då. Ta det lugnt. Återhämta mig. Promenera en sväng. Gå ner till sjön, och gå tillbaka. Skriva lite kanske. Bara fly. Jag har ju betalat för mig denna gången. Nu ska jag banne mig få vara ledig om det så innebär att vi aldrig mer hörs av.
Jag är trött. Så. väldigt. trött...
/Belma
Sommrigt
Igår lät jag en spindel leva. Hittade den i mitt badrum, men han var liten. Så han fick lov att leva.
Poolen är i full gång, jag ska nog ta mig ett dopp idag. Om jag orkar. Annars sparar jag det till i helgen. Eller en annan gång helt enkelt.
Livet är jefla bra just nu. Lite trött är jag men det är jefligt bra att vara jag just nu. Kanske ska ut och shoppa lite skor idag, efter jobbet. Eller fika med Los Väsbyfolket :)
It'll all be swell.
/Bells
Poolen är i full gång, jag ska nog ta mig ett dopp idag. Om jag orkar. Annars sparar jag det till i helgen. Eller en annan gång helt enkelt.
Livet är jefla bra just nu. Lite trött är jag men det är jefligt bra att vara jag just nu. Kanske ska ut och shoppa lite skor idag, efter jobbet. Eller fika med Los Väsbyfolket :)
It'll all be swell.
/Bells
Lite nytt för den gamla
Halloj alla,
Jag planerade en väldigt spontan get-together med Lina igår. Det blev lite shopping och bio. Juno, var filmen för dagen och jag måste erkänna att jag är föga imponerad. Dialogerna var alldeles för krystade och barnsliga och handlingen höll inte riktigt. Höll inte alls. Så det var ett slöseri.
M:s födelsedag idag, så jag köpte lite tulpaner för det är fint att ha levande blommor vid festligheter. Det ska bli ett litet kalas för honom i eftermiddag.
Utöver det så hämtade jag en söt goodiebag hos Kicki, innehållandes Kiehl's "Superbly restorative dry oil" och Matis "Masque blanc". Jag var ute med mor för två veckor sen och shoppade på Face Sthlm och köpte deras "balancing toner" som jag helt enkelt måste flagga för, för den gör underverk för huden.
Stänger till porerna som inget annat medel jag tidigare provat så därför var jag extra spänd vad den och den vita masken från Matis skulle åstadkomma. I och för sig har jag blott provat masken en gång men huden fick en annan lyster på en gång. Vad som däremot funkade samma sekund som det träffade huden var Kiehl's torrolja. Min hud är lenare än någonsin. Smoother than a baby's butt som det heter.
Och om man bortser från den starka doften som påminner mig om doften av all rökelser på Indiska så är den här oljan kung. Mitt ansikte är otroligt lent. Halsen med.
Enda nackdelen är just den starka doften, som jag knappt står ut med. Men det är många som gillar rökelser, jag är tyvärr inte en av dem. Men kan man svälja att den luktar starkt så är oljan något av ett mirakelmedel.
Nej gott folk. Nu ska jag knåpa ihop ett mail, städa undan lite grejer till och sen väcka födelsedagsbarnet.
/Bell
En sur jordgubbsrulle och hetta
Jag ska sluta röka. Japp, idag är dag #1. Jag har varit grinig på chefen och bråkat hejvilt med mig själv. Bråkat med tankar och begär. Jag känner abstinensen i hela kroppen, som jag sa till Stefan när han ringde imorse för att kolla hur det hade gått. Haha. Ja. En hel förmiddag har jag redan klarat av. Men det är en pärs, ikväll kommer prövningen. Jag tänkte jag skulle stryka för att få ut de värsta ångesten.
Det är skönt att göra en sån här sak när något annat stort händer, man förlorar fokus en stund och det känns bra. Jag tänker bara på mig just nu och trots alla atteraljer, som borde påminna om honom, finns det inget utrymme för honom i mina tankar. Fast jag vet inte jag, det här känns bra. Allt känns bra, begären, tankarna... allt. Det är konstigt, men jag är glad att abstinensen gör sig påmind. Man känner då verkligen att man lever. Och man lär sig hantera detta ständigt återkommande inslag. Jag är bra på abstinens, inte alls lika bra på att hantera det dock. Men nu ligger en spännande tid för mig.
Och våren. Ja, våren är på gång. Jag har tagit av luvan på min vinterjacka. Först åkte pälsen på luvan sen hela luvan. Snart kan jag byta ner mig mot min vårjacka. Min nya vårjacka. Fast då ska vädret stabiliseras en skvätt. Det är lite som en dag på Köpenhamns Tivoli, väderleken. Det är ett jäkla ståhej vissa stunder, sen verkar det vara lugnt en stund och så börjas det igen. Men det hör till, och jag klagar inte. Fast nu får jag inte röka mer på ett tag. Det känns tomt. Jag är lite ensam utan ciggen... eller så är det tanken på att jag 'borde' känna så som gör sig påmind. Vad det än är så är det där, och det lär vara vid liv en stund till. Sen släpper det med, och jag får en rökfri sommar att se fram emot. Spännande.
Jag ska till Kroatien i sommar, sola och bada och umgås med vänner och bekanta. Och träffa söta pojkar, och sen åka hem för en fortsättning på arbetet. Jag ser fram emot mitt väldigt ordinarie liv. Utan bråk och skrik och gråt och... ja... Ni vet vart jag är på väg. Ett ledigt och fritt liv. Ett liv på mina villkor. Utan de röda. Nåväl, kanske en och annan sur, röd jordgubbsrulle.
/Bellis
