The Pretentious Illiterate

...tid.

Jag fick sparken från ett av mina jobb idag. Skälet? Min "chef" tycker att jag troligtvis skulle trivas mycket bättre någon annanstans. Jag jublade inombords, för visst fan är det så. Sen cyklade jag och uträttade en massa ärenden som jag väntat med för länge ändå. Nu sitter jag här och försöker hålla mig vaken. Ska till mitt andra jobb senare. Mitt favoritjobb, genom tiderna. På If... Skadeförsäkring. Ett jobb jag brinner för, eller en produkt och ett företag jag brinner för. Och litar på
Jag skulle behövt lite sömn, men nu kommer jag få en del av den varan. Tack och lov. Äntligen. Och så ska jag börja jobba på ett annat ställe nu, där jag har friheten att lägga upp mitt schema som det passar mig. Ett jobb som jag anpassar efter mina behov och inte vice versa.
På det stora hela är jag nöjd. Väldigt nöjd. Och belåten. Fast jag har börjat fundera på att flytta, bort från Uppsala och tillbaka hem till Sthlm. Jag ska leta efter en plats att bosätta mig på först, sen... Sen börjar livet på riktigt...

/Belma

Hello all my dollfaces out there,

Jag kom hem efter ytterligare en intervju. Och efter en liten tur till godisbutiken (jag vet, det är inte bra... men förbaskat gott). Jag kliver av min cykel och känner bara hur lugnet sprider sig i min kropp. Jag har äntligen hittat min plats under solen, en plats där jag kan trivas en stund. Där jag kan vara den jag är, och bli den jag vill vara. Och det låter som en reklam, jag tror det var JM-hus som hade en sån reklam. Eller Norrlands guld. Oavsett vilka det var, kände jag det så. Jag kände mig bra.
Jag har känt att det varit på väg, det här lugnet. Jag har flugit omkring som i en orkan. Men nu har man hittat till the eye of the storm, som det kallas. Och det känns himla skönt. När schemat plötsligt lägger sig. Och all press bara försvinner. När allt bara lägger sig till ro, och man känner precis hur välmående man är. Trots all turbulens som varit är det lugnt nu, och planen är att hålla kvar lugnet i mitt liv så länge det bara går.
Imorgon ska jag ut och shoppa med A, sen ska jag börja på ett nytt jobb. Och sen ska vi ut och öla, och dricka kamikazekannor på Fellan :) Jag är nöjd. Jag mår bra. Det känns lugnt just nu. Med allt. Med Mackan med, det trodde jag inte att det skulle vara. Jag trodde jag skulle förbli så bitter och ledsen som jag varit. Men det har gått över, och det känns skönt igen. Den biten har bekymrat mig mest, men nu är vi på en jämn nivå. Och lugnet infinner sig i alla mina relationer. Framförallt i mina vänskapsrelationer.
Rouaa och Ciccie ni har fått lyssna på mitt tjat och varit där. Det känns sjyrre att veta att ni två står bakom mig och lyssnar på mit tjatter och lyfter upp mig ur det träsk jag höll på att hamna i :) You guys are the best!

Jag håller mig sysselsatt. Mitt schema är fullt. Och jag ÄLSKAR det!

Helgen blir lång, och kommer spenderas i Sthlm. Det, om något ska bli himla skönt. Att äntligen få äta riktig mat :)

/Belma

Nu sitter jag här på jobbet och väntar på att börja. Jag är skittrött, som jag vart hela veckan. Ikväll ska jag ta det lugnt och lägga mig vid 8. Orkar inte med detta schemat annars. Fan.

Noll energi. Och jag behöver en kram än. Give me a hug! I need that...

Bah. Bajs.

/Belma

Amen to that princess. Amen to that.

It's all crumbling before me, my life. Everything. Parishing, as am I. But this time with a smile on my face. Because at least that's an area of my life where I'm still in charge. On this sinking ship I'm the captain, and graciously I'm sinking to my own watery grave. But with that ever so gracious smile, on my ever so gracious lips.

Fan vad saker faller samman fort. Som ett korthus på en blåsig dag. Bara faller samman, inte alls så graciöst. Inte alls. Men jag lider inte, jag har valt att inte lida. Det är så onödigt. Nu är det bara glädje framöver, nu är väl ändå botten nått..? Jag pratade med Alex idag och det enda jag kunde komma med var: såvida jag inte får nån riktig badass sjukdom så har jag nått botten, en badass sjukdom som kostar massor. Endast då kan det gå ännu mer utför, men just nu är jag på en personsämsta. Jag har nått botten, grävt mig en grop där och fyllt igen den när jag legat däri. Det enda är att denna gången sväljer jag min såkallade stolthet och bönar och ber om hjälp. Det här kan jag inte ta själv.
Fr o m 31/3 har jag inte längre något hem. Jag letar jobb frenetiskt, i stort sett vad som helst. Bara så jag kan ta mig igenom dagarna. Jag har inget, längre. Allt har försvunnit. Mattan har försvunnit under fötterna på mig och än svävar jag där. Snart faller jag mot golvet, och jag faller riktigt jävla hårt. Jag vet inte upp och ner, och just nu känns det mesta grumlat. Men med ett tappert leende på läpparna ger jag det hela en till chans. Ger mig själv en till chans. Trots att det ser rätt dåligt ut just nu. Riktigt illa. Men att gråta hjälper inte längre, nu är allt i toaletten och någon spolar i skrivandets stund. Det där, det var mitt liv. Nu. Nu återstår... Ja, just nu återstår det bara att se vad som komma skall. Det kan i alla fall inte bli sämre nu. Nu står jag där, ensam och rädd. Men jag är inte rädd för att ta emot tips och hjälp, när man inte har något annat får man ta vad man får. Beggers can't be choosers...

Hjälp.

/Belma

Halloj alla,

Jag älskar dessa tidiga morgnar. När natten har varit lång och tystnaden det enda som omgett min tillvaro. Jag har ett udda sömnschema numer. Sover så fort jag kommer hem efter föreläsningarna, sover och sover och sover. Äter väldigt lite men kompenserar med att dricka kopiösa mängder kaffe. Och jag vet att det låter onyttigt, men jag har inte mått så här bra rent fysiskt på länge. Mentalt snurrar det orkanvindar som vanligt. Men det är inga tunga vindar, det blåser bara väldigt fort. Men det jobbiga ligger bakom mig, tack och lov. Kanske inte helt, men delvis i alla fall.
Mycket i mitt liv har förändrats, till det bättre. Bara ekonomin har blivit sämre, allt annat går som på räls. Igår kväll skulle jag gått ut och tagit en öl med en vän, men jag ställde in. Mitt sovschema kom i vägen. Men nu ångrar jag mig väldigt mycket att jag ställde in ölkvällen me honom. För jag drömde sådana hemska mardrömmar.
Jag tog mig tiden att slå upp vad dessa drömmar betyder och det stod att det är det undermedvetnas sätt att meddela att det är redo att gå vidare, att bli mer dominant och inte längre leka dörrmatta. Och jag förstod på en gång vad detta gällde. Men det är aldrig lätt att bara starta en ny färd. Jag behöver en stund på mig att samla mig, sen blir det dags för en alldeles ny inriktning. (:
Och jag älskar den här sidan. För där får man perspektiv på sin egen mänsklighet. Det är en sida dit folk skickar vykort med sina tankar, som sedan blir publicerade. Jag är djupt fascinerad över diversiteten på folks problem, och ibland hittar man saker man känner igen sig i. Och inser just hur allmänmänskliga ens egna tankegångar är.
Ta en titt där, den sidan ger mig så mycket tröst, när jag börjar älta mina egna små bekymmer. 

Fascinerande.

/Belma 

Halloj alla,

Så, efter mycket strul, började skolan idag. Registrering och en föreläsning. Nu är allt back on track igen. Skolan och livet. Ska hem till M imorrn och kika på film, samt hälsa på päronen. (: För nästa vecka börjar allvaret. Och snart ska jag gå ut på en dejt. Känns märkligt, det gör det alltid innan. Pirrigt som sjutton. :) Med en väldigt långhårig sötnos som jag fascineras över, något, och som jag har en hel del gemensamt med. Men vi sparar i och för sig träffen till i början av nästa månad så det inte bara blir en rebound-sak av det hela.
Annars händer inte mycket. Har helt förlorat kontakt med omvärlden nu på det senaste, mycket tack vare allt strul med skolan och kärlekslivet. Men jag vill gärna träffa er töser nån dag framöver, om så bara över en kopp kaffe, för att få höra vad som händer i era liv. Och framförallt hur ni mår och har det (:

Men nu är klockan så mycket och jag måste duscha, sen blir det till att få lite sömn. Innan jag far ner för en långhelg i Stockholm.

/Belma

Time to say goodbye, to countries I never saw and shared with you. Now, I shall experience them.
I’ll go with you on ships across seas which, I know exist no longer; it’s time to say goodbye.

Jag vet inte, det är dags att ta farväl. Nu är barndomen officiellt över. Lekstugan är igenbommad, sandlådan igentäppt och inga blommor växer mer att plockas om sommaren. Inga hagar. Inga vita moln på blåa skyar. Nej, vuxenlivets vinter har begravt de gamla nöjena. Och det kanske låter bittert eller rent av hemskt, men jag säger farväl utan att fälla en enda tår.
Jag har aldrig tyckt om barndomen, och de flesta som känner mig kan och kommer att instämma att jag aldrig trivdes med att vara barn. Jag gillar vuxenlivet, jag gillar ansvaret, pressen och stressen. Fördelarna är klart fler än nackdelarna. Och kanske är jag den enda, jag och Andy Warhol, som insett att vuxenlivet är ett privilegium förunnat väldigt få. De flesta är så uppjagade över att de åldras, att de inte längre kan göra ditten och datten, men få inser att det är först nu som man är riktigt fri. Förr hade man regler uppsatta av föräldrarna, att inte sitta uppe till sent, att städa sitt rum, att äta upp grönsakerna eller inte äta godis innan maten. Nu är man helt befriad från yttre påtryckningar, man är sin egen person. Och vad gör vi med denna nyvunna frihet?
Vi begränsar oss ännu mer än våra föräldrar någonsin gjort. Nya tider, nya regler om att inte dricka så mycket, att sluta röka, sluta umgås med vissa människor, mer ansvar, mer tryck, mer bitterhet. Fler krav. Varför? Varför inte passa på nu, och ta den där ölen, eller käka en näve godis innan maten? Varför upphör alla drömmar och önskemål så fort de blir tillgängliga? Varför är vi människor så ombytliga och lockade av faran och det förbjudna, men när målet är nått dör fascinationen som en blomma i öknen? Vad är det som gör att vi människor lever kvar i det där neanderthal-stadiet... Där jakten är det primära. Skillnaden mellan lycka och olycka...
Jag tror att, eftersom människan till grunden är en traditonsbevarande individ, vill vi bevara något av den gamla mentaliteten. Bara det att vi inte längre behöver jaga något, vi kan gott sitta hemma i resten av våra liv... utan att behöva lämna vårt bo en enda gång och ändå överleva. Allt sker via något annat numer. De gamla jägarna jagade för att få äta, vi jagar för att vi är uttråkade många gånger. Jagar fantasimonster eller fascinerande nya saker som vi ändå inte behöver, enbart för att jakten lockar. Det har ställts på huvudet. Nu är inte bytet i huvudrollen, nu är jakten det som lockar. Och det om inget annat är ett tecken på att vi blivit bortskämda.
Jag föreslår inga drastiska metoder, á la Pol Pot, men det vore fint om en del av oss satte oss ner och funderade på varför vi gör som vi gör och om det är nyttigt alla gånger att alltid vara på jakt efter något som ändå i slutändan inte riktigt lockar.
Min allra käraste pojkvän skrev idag ”make me happy”, något som jag tänkte över och fastnade på. Varför väntar vi oss alltid att någon, eller för den delen något, annan/t ska bringa oss lycka? Jag är lycklig över att få vara. Det är allt. Om jag vaknar imorgon kommer jag vara glad över det, allt annat är bonus för mig.
Vad jag vill komma fram till är att ni som letar efter lyckan kommer aldrig att hitta den. Lycka är allt. Ett andetag, en kyss, en vindpust, ett gott bröd, en kopp kaffe eller ett glas vatten. Men mest lycka, ja det är tanken. Du styr vad du tänker, och vi har bara plats för en enda tanke i taget. Gör det till en lycklig tanke. Eller gör som du vill. Men förenkla.
/Belma

Halloj alla,

Nu är det bara torsdagen kvar sen kommer smärtan. Jag ska pierca mig i underläppen på fredag och jag antar att det blir smärtsamt, i alla fall lite. Men det lär väl inte vara alltför farligt, hoppas jag (:
Annars har det mest varit julklappshandlande på schemat idag, och matlagning. Mor och jag var till Kista, efter att hon kommit hem efter jobbet, och inhandlade de sista klapparna. Till bror och så undrade mamma vad jag ville ha. Eller ja, hon visste vad jag ville ha men inte vilken färg eller storlek. Eller riktigt vilken typ. Mysbyxor, talar jag givetvis om. Det blev ett par precis likadana som M har. Jag blev så kär i hans fast mina är grå (= Och bror fick en ny dator, som ska bli en server.
Annars har hela dagen varit väldigt trevlig. Lite sömn men åh så mycket skratt. Vilket jag kanske inte hade väntat mig eftersom jag blev så nedstämd igår, som jag kan bli, men så fick jag prata med M i ett antal timmar och det fick dagen att bara flyga förbi. Man andas alltid lite lättare när man får höra hans röst. Min fruga :)
Imorgon blir det en lugn dag, jag ska sitta och ta mig igenom en ny bok "På Y-fronten intet nytt eller Jakten på den nya mansrollen" av Peter Eriksson. Jag har inte hunnit läsa mycket, ett par sidor bara men den verkar otroligt välskriven, i alla fall till en början. Imorgon lär jag förhoppningsvis ha lite mer kött på benen gällande bokens struktur och innehåll. Länge sen sist jag plockade upp en ny bok, känns som att jag läst om i stort sett alla böcker jag läst hittills. Har känt att de varit värda en andra anblick, och många av dem har verkligen det. Men nu är det dags att tillföra lite ny läsning till vardagen, någon som inte innefattar studielitteratur eller annan skolrelaterad information. Det här är nöjesläsning, bara och enbart nöjesläsning.
Jag ska även försöka få ordning på musiken, jag kommer behöva lite stämningsfull läsmusik framöver. Det har varit mycket stök och bök ett tag nu, nu är det dags att få varva ner, med en god bok, en varm kopp kaffe och ett klassiskt verk av någon begåvad kompositör. Det var länge sen jag lyssnade på klassiskt och jag börjar få abstinensbesvär. Det märkte jag inte minst när jag kikade på konståkningen idag och de spelade opera, och jag blev förtrollad igen.
Juletider gör mig på god stämning, och denna vinter har lämnat mig i extas. Ingen snö, ingen ordentlig kyla, ingen stress... bara lugn och ro. Med en vindpust här och där för att avbryta tystnaden. Nu kommer friden. Nu är jag lycklig.

/Belma

Halloj alla,

Tröttsam atmosfär här hemma idag. Jag har lyckats slarva bort kommande års almanacka, vilket resulterade i ett panikartat letande på 19 kvm men ingen almanacka fanns att finna. Men som vuxen ska man kunna ha koll på sina leksaker, en konst jag inte lärt mig behärska än. Vilket innebär att jag får spendera ytterligare ett år utan att veta när jag har vad. En annan konst som är mig främmande än är att hålla koll på min ekonomi, detta resulterar ofta att jag måste göra upp nya planer för att de som funnits innan alltid blir sekundära då kontot skriker efter påfyllnad.
Idag skulle jag gå ut på bio men fick ställa in det eftersom jag hade en uppgift kvar att skriva om men som jag översett hela veckan. Jag har börjat slappna av nu, när det börjat nalka sig Juletider. Och magen värker, lampan i min julstjärna har gått sönder. Åh. Och min hall är till bredden fylld med kläder som ska tvättas, och pantpåsen är full. Jag borde göra saker, ta itu med tvätt och pant. Och disk. Men nej...

Jag ska ta mig en kopp kaffe, en mörk chokladbit och Bo Kaspers ska höjas. Jag må kanske inte vara värd vila just nu, men jag tar likväl ut en ledig stund. Och jag gör det med detsamma.

/Belma


PS. Titeln kommer från Peters film, i det nya Family Guy-avsnittet. DS.

För henne är det svart och vitt
Det är helvete och himmel
Är marginalen eller mitt
Det är sömnen eller svindel
- Och jag famlar omkring utan koll.
Mellan ett och noll, ett och noll
Mellan ett och noll

För henne är ont och gott
Det är allting eller inget
Det är kyssar eller spott
Det abstrakta eller tinget
- Och jag famlar omkring utan koll.
Mellan ett och noll, ett och noll
Mellan ett och noll

För henne er det dag och natt
Det är solen eller månen
Det är tårar eller skratt.
Norra Norrland eller Skåne
- Och jag famlar omkring utan koll.
Mellan ett och noll, ett och noll
Mellan ett och noll

Och fästan det är upp och ner
Kan jag ändå konstantera
Att vi får varann att le
Att det verkar att fungera
-Att jag famlar omkring utan koll
Jag famlar omkring utan koll
Jag famlar omkring utan koll
Mellan ett och noll - Ett och noll.

(Hon måste vara jag...)

Halloj alla,

Japp, det är officiellt nu... Jag har alldeles för mycket dötid på händerna. Så istället för att dega hemma anmälde jag mig till Volontärbyrån och ska ut på mitt första uppdrag imorgon. Något som är min specialitet; mässor. Jag ska jobba på SACO-mässan torsdag och fredag. SACO-mässan, för dem som inte vet är den stora utbildningsmässan. Den som jag gissar att många av er gick på innan ni sökte till Universitet.
Jag ska stå där och informera den yngre generationen om volontärjobb, och så tänkte jag gå runt och samla på mig en massa roliga pennor och annat skoj. Jag älskar mässor. Massa folk, massa information men framförallt: pennor och annat skoj med logotyper av diverse slag. Jag älskar sånt. Men ni vet mig, ett barn. Ett stort, glatt barn. Med en social förmåga som sträcker sig från här ända ner till Älvsjömässan... där SACO-mässan hålls.
Jag är hormonell nuförtiden. Vart grinig på M idag igen, och idag med var han förstående. Och söt. Och jag förlät honom, just därför. Fastän han inget hade gjort. Och jag saknar honom. Vi får inte ses på ett tag :( Jäkla scheman som inte klaffar. Och att han bor så långt bort och jag som är envis. Bah! Alltid ska det vara nåt som ska vara upp-och-ner, men vi har sagt att vi ska ta oss till Julmarknaden i Gamla Stan ihop. Och handla smörknivar och vara allmänt mysiga och på Julhumör. Men snön verkar inte vilja göra debut och Julmarknad utan snö är som vaniljglass. Kanske okej ibland, men inte alls det man är sugen på egentligen.
Subliminalt meddelande: Jag gillar inte vaniljglass. Och jag är trött.
Har sett nya Family Guy, pratat med M, fjantat mig med bror, ätit gott, lagat mat, tvättat och nu ska jag bara lägga mig och sova en liten stund. Imorgon är det mässa-tajm! (:

/Bellis

Halloj alla,

Dagens tema: Lyrik. Även sömn vore ett bra tema. För det är något jag sysselsatt mig med på heltid. Mina dagar börjar te sig väldigt likt varandra; vakna, läsa, laga mat, diska, städa, prata med M, sova middag, kolla på nån serie, sova mer. Och sen börjas det om igen. Föreläsningar har jag lagt av med. De gör ingen nytta alls. Och så slipper jag åka fram och tillbaks. VG på de två sista kurserna. Kanske kan jag hålla VG på hela terminen, det vore lite fräsigt.
Så har jag vart i Sthlm massor, hos M. Och nu har han blivit med katt gånger 2 som vi döpte till Patty och Selma (efter Marge:s systrar i The Simpsons). Jag är styvmor till die katzen, och med tanke på att jag ogillar katter och de mig så verkar denna relation snäppet bättre än de tidigare. Selma och jag kommer bra överens, hon är skygg för alla och jag gillar inte katter som busar och rivs så när vi ses är det utan klor. Det är lite mysigt.
Annars händer inte så mycket i mitt liv. Det är samma väder hos mig som hos er, bara det att jag slipper se hur det är om morgnarna. För allt jag vet finns inget mellan eftermiddag och natt. Tänk vilken lyx. Men det unnar jag mig själv eftersom jag varit duktig denna terminen. Nåt annat jag unnat mig är en massa shopping. En massa. Både för hemmet och kläder, skor, smycken, väskor. Allt man kan tänkas. En hobby jag hade lagt på hyllan ett tag.
Och så fyller jag år snart, och man ska önska sig något. Jag önskar mig pengabidrag till min kommande tatuering. Alla bidrag uppskattas lika mycket. Jag har velat göra den här väldigt länge och har fått den uppritad av den bästa, min favvis, så nu är bara pengarna som står i vägen. Det saknas en liten slant till för att förverkliga min dröm. Så nu vet ni vad jag önskar mig. Och snart får ni ut inbjudan till min födelsedag, jag hoppas ni gör er tid för mig annars får vi ses vid något mer casual tillfälle.

Hoppas ni njuter av detta vädret minst lika mycket som jag gör och att ni är lika glada som ni förtjänar att vara.

Lots of love,
Bellis

Halloj alla,

Jag hade en sån där close call igår, när min feber sköt i höjden och inte gick ner trots medicinering och en massa huskurer. Runt 04 igår trodde alla att det inte skulle bli bättre, jag med. Men jag hade tur, för det vände och när klockan slagit 8 mådde jag så bra att jag kunde kila hem. Och nu är jag hemma igen, hos päronen. (: Jag kan lungt påstå att trots regnet och kylan att idag är en otroligt vacker dag, här, i denna... vår kungliga huvudstad.
Är äckligt sliten just nu, men fått duscha och äta lite så det är bättre idag än igår. Så nu sitter jag här, sjuk som aldrig förr och med Voice i bakgrunden. Jag är sådär barnsligt förtjust i rap och hiphop och lite av och till har de riktigt bra låtar på Voice. Klart mycket bättre än någon annan radiostation. Lite trist att vi inte får in den i Uppsala Men men, passar på när jag är i Sthlm att lyssna upp mig på nya låtar (:
Nej folk, jag tänkte jag skulle vara den första att bryta den här icke-skrivar-trenden. Dags att ta en kop te och försöka samla mig. Lätt att man tappar bort sig i omständigheterna. Och en hög feber har en tendens att få tankarna att spinna ut i ovanliga banor...

/Bellis

Halloj alla,

Idag har varit en lugn dag. Jag har handlat och lagat mat, kikat på Desperate Housewives och varit snäll, vill jag tycka. Mest snäll var jag nog när en gammal bekant ville påstå att det arbete som jag gör inte kan jämföras med dennas. Mellan raderna givetvis. Vad jag ville säga var kort och gott; Och vem fan dog och gjorde dig "perfekt". Men jag sa inget. Istället log jag och nickade. För jag vet att jag är bättre än så. Jag behöver inte trycka ner andra för att känna mig tillräcklig. Det arbete som jag utför var dag är något 90% av alla där ute inte skulle palla trycket av. Men jag gör det. Jag läser alla mina sidor, skriver mina tentor och får de betyg många drömmer om.
Jag pallar trycket. Men det jag inte gör är att gnälla. Jag gnäller inte över de 300 sidorna jag har att läsa var dag, eller de oändligt många uppsatserna och tentorna som jag får skriva. Mina 65 poäng är tuffa 65 poäng. Jag får ner över 1,5 års studier på en termin. Jag slår vad om vad som helst att jag klarar det bättre än någon annan. Jag kan till och med gå så långt som att påstå att de flesta av er som läser min blogg inte skulle orka med det. Kanske klara det, men inte som jag. För det krävs disciplin och det krävs intelligens. Och inte minst ork. Att jag sen inte tjatar om mina uppgifter gör mig till en bättre människa tycker jag. För om jag ska vara ärlig så skiter jag i vad alla andra pluggar, och hur det går för dem. För ingen frågar mig någonsin hur det går för mig. Hur jag har det och om det är tufft att vara i mina skor. Istället trycks jag ner. Som om det jag valt är mindre värt.
Jag är trött på människorna runt mig. I stort sett varenda en av er. För det jag hör jämnt är en massa tjafs om hur jobbigt ert liv är. Har ni inga glädjeämnen att diskutera? Har ni verkligen aldrig glada nyheter? Är det alltid ett pittyparty i erat huvud? För helvete; jag behöver en rast ibland. De få timmar om helgerna eller luncherna/fikan som jag tar är tid avsatt för just DIG. Jag tar tid ur mitt schema, som jag garanterar är mer till bredden fylld än de flestas för att träffa Dig. Jag vill höra om hur det går för dig, men inte bara det negativa och jag vill synnerligen inte höra hur många sidor du har att läsa till nästa vecka. Jag har lika många och oftast fler.
Så nästa gång ni ser mig. Vinka och säg hej. Ni behöver inte ens le. Men börja inte med skolsnack om ni inte vill höra mitt med. Och det vill ni aldrig. Bara för att jag litar på min förmåga betyder inte att jag är sämre, tvärt om. Jag vet vad jag kan, och jag ser till att lära mig mer. Jag ödslar inte tid på att stressa över fantasimonster. Mina VG:n säger en sak, vad ni sen antar efter att ni träffar mig pigg på en lunch skiter jag blankt i. För jag påstår än att i stort sett ingen av er skulle kunna bära min börda. Oavsett vad det gäller. Mina skor är inte bekväma att gå i. Så dela inte med mig av ert för jag är inte intresserad.
Kan vi vara vänner än så blir jag glad, om inte har jag just sållat agnarna från vetet.

Tolka det som Du vill. Jag har inte tid med mer idioti.

/Belma

Det är synd att den här bloggen inte tar html- kodning. För jag har hittat en kul sak jag vill dela med mig av (:

Finns på http://bellisplace.blogspot.com

Kul, inte sant?!

Halloj alla,

Nu har det flyttat in en tösaflicka in mittemot mig, från Italien. Trevlig men hon kommer få det jobbigt i vår korridor. S och jag har en del scheman och städschemat här har aldrig funkat. Under sommarmånaderna brukar det i regel vara väldigt skitit här eftersom varken han eller jag är här mycket. Och hon har vart här en dag och vill genast sätta igång och ändra på saker och ting. Fine by me, men det är bara hon och jag i korridoren och jag åker imorgon... I should feel sorry for her, but nah it wouldn't be my style.
När vi ändå är på temat Italien vill jag nämna Matrix, en man som gjorde mitt VM lite roligare att se på. Matrix är givetvis Marco Materazzi. Jag gillar hans otaktiska stil, sättet han spelar på är så passionerat om än lite barnsligt. Det är något väldigt charmigt över honom, han är ingen favorit någonstans trots att han oftast är den som sätter de snyggaste, och flesta målen. Jo, Matrix vann mitt hjärta helt detta VM. Även om förstaplatsen är ohotad, Klose. Miroslav Klose är enligt mig den absolut bästa målskytten, och i övrigt absolut bästa fotbollsspelaren. Han är duktig på att assistera, att sätta målen och han spelar rent. Inte ett enda gult kort. Finfin fotboll.
Bah! Jag sitter här i tristessens högsäte och drömmer mig bort. Kan inte denna jävla sommaren bara bestämma sig om den är här eller inte! Ursäkta det ovårdade språket, men med fotbolls VM över vill man återigen röra sig ute och det är kallt och äckligt väder och jag vet inte om jag ska ha jacka eller inte. Och tar man med sig jackan så blir det sol, lämnar man den hemma så blir det regn. Och om man mot förmodan skulle välja kläder som passar vädret så blir det så ofantligt varmt, nej hett så man knappt står ut. Jag mår bara illa på tanken att man aldrig ska få ha ordentligt väder! Antingen sol och sommar, eller regn och höst...
Men jag ska plocka fram min rullator, Bingo-bricka och mintgodis och sätta mig med alla andra kärringar som gnäller om småsaker som vädret.
Äntligen är man inte längre så fasligt förkyld som innan, solet tittar ju fram lite då och då och ni mina vänner är himlans saknade men fortfarande på ett ganska trivsamt och inte påfrestande sätt. Vi får ta och ses snart tycker man. (=
Men nu ska jag lyssna klar på Janis Joplins låt Take another little piece of my heart och sen ska jag dricka ur min Fanta tillsammans med filmen Cabaret, med självaste Liza Minelli. Now, how gay's that?! As in happy-gay (=
/Bell

Halloj alla,

Vilken dag det har varit idag. Man känner sig smått populär. Sånt är kul. Dock är jag lite förvånad att städgubbarna ser vår korridor som någon form av cafeteria eller deras egna privata krypin. De blir bara fler och fler som kommer och käkar hos oss. Och går igenom våra skåp. Hmm, städpojkar, så får man inte göra... Nåja. (=
Det ska flyttas till hösten. För min del givetvis. In i ett nytt rum, högre upp med badkar (: Har saknat att ha badrum hemma istället för att dela dusch. No offence men jag är lite lat av mig och orkar inte stå och torka av mig på stubben. Och sen gå ner för en hel korridor för att komma hem igen... Nåja det låter mer melodramatiskt än det egentligen är, men varför inte vara bekväm om man nu har möjlighet att vara det, inte sant?!
Det är något rofyllt över den här dagen. Känner mig at ease så att säga. Väldigt lugn och välmående, trots den ihållande kvasiförkylningen. Det har varit en lugn och behaglig sommardag. Även om persiennerna varit fördragna, så känner jag solens strålar smyga in i alla dessa mörka vrår. Jag ser fram emot min flytt mer än någonsin. Man behöver inte dra för persiennerna, för på tredje våningen går det inte folk utanför och man har definitivt inget cykelställ precis utanför fönstret så allt och alla ser in om man mot förmodan skulle lämnat persiennerna uppdragna. Man blir ganska så isolerad här, märker jag. Om man inte är exebitionist, vilket jag inte är. Så det här rummet har funkat lite som min egna privata bunker... =/ Väldigt trist när man tänker efter. Så det är god tid att jag rör på mig, byter miljö, människor och kanske även vanor. Who knows. Nåja, man ska kanske inte gå omkring och tro att mirakel sker. Men det kan inte skada att få byta miljö lite (=
Yes yes, it'll be dandy. Plus att man får tillfälle att ställa till med kalas, sånt uppskattas alltid. Från mitt håll sett i alla fall, att ha alla vännerna samlade på en och samma plats. Kalas kalas.
Nåväl, nu ska jag börja göra mig i ordning och ta mig söderöver. Till Sthlm närmare bestämt.
Smell you later guys,
Belma

Halloj alla,

Klockan är nu 02:48. Sent med andra ord. Det har redan hunnit bli torsdag, utan att onsdagen riktigt tagit slut. Idag vann mitt Liebes Deutschland mot Polen, med 1-0. Den sämsta och mest pinsamma match jag någonsin sett, och med en domare som made my 'stablist'. För er som inte vet så är jag möjligen världens största Bayern München-fan och även ett otroligt stort Tyskland-fan, när vi pratar fotboll. Eller egentligen faller jag in i kategorin: huliganer. Jag är ett aggressivt (med reservation för felstavning) fan. Nåja, jag skrek och gormade åt tv:n, svor åt domaren och tappade behärskningen en och annan gång. Stackars F som fick se en jätteilsken Belma. Men jag är passionerad...
Nåja. A och jag åker ner till Magalluf imorgon 16/6. Och blir där i en vecka. Hoppas på att vara tillbaka till midsommar. Ser fasligt mycket fram emot resan. Eller ja, jag ska inte överdriva. Det hela har gått så snabbt, från imorse till nu. Och allt är klart. Bara till att packa... Huu, ska man göra sånt också. Och inhandla en baddräkt. Och annat smått och gott... Gaah. Sen; Mallis. Imorgon för sjutton gubbar. Imorgon! En veckas minisemester med A. Sällskapet kan i alla fall knappast bli bättre. Hoppas att vädret och humöret är på samma nivå. Eller att det stannar på en relativt hög nivå... Man vill ju inte gapa efter mycket, för ni vet väl vad som händer då...
Nåja, jag ska smygpacka lite så får vi se hur det här slutar... Bilder lär komma upp om inte annat... Men vi höres mer gott folk. På återseende.
/Belma

Halloj alla,

Gudars himmel vad gott det är med Dumle och kaffe. Nejdå, tro för bövelen inte att jag fallit av vagnen, men jag tog en dumlekaramell till mitt dagliga kaffe idag. En. Sånt händer inte var dag. Men å andra sidan så märker man inte att jeansen som vanligtvis sitter åt inte längre kan hålla sig uppe för egen maskin utan kräver att man använder ett skärp.
Sitter här på skolan, utanför biblioteket och ser upp på byggnaden som heter Tyska Institutionen. Men jag har valt att inte gå på tyskalektionen då jag inte gjort det som skulle göras till idag. Istället har jag skrivit 3 uppsatser och pluggat väldigt lite inför mina två tyskatentor som jag har nästa lördag...
Egentligen har jag inget alls att göra på skolan idag, men jag ville hit ändå för den söta pojken jag fått upp ögonen för brukar hålla till här lite titt som tätt. Och nog hade jag rätt, dock träffade jag honom när han var på väg ut. Han hade bråttom så man blev lite smått besviken, men det finns alltid en morgondag. Dock har jag en föreläsning då, så man är här både för nytta och nöje. Tänk så man kan kombinera det när det vill sig...
Fantastisk låt, den som är citerad i rubriken. Frankie boy kan verkligen få till det när han vill. Vilket är oftast. Och jag hoppas lite på den känslan han förmedlar i låten. Nu är man ju singel. Snigel. Jag fullkomligt älskar ordet snigel, fast inte djuret som hör namnet till. Och på tal om sniglar (pluralis är inte alls lika roligt som singularis, ordvis i alla fall) så börjar det regna utanför. Så ljuvligt paradoxalt, solsken och regn... samtidigt.
Det är lite knasigt, mitt humör. Jag mår så otroligt bra, men ändå så känns det som att något saknas. Kan det vara kärleken jag saknar? För inte är det vänskap. Ni, mina underbara vänner, är alldeles toppenkalas. Men jag tror visst att jag börjar bli smått sugen på att bli kär igen. På riktigt. Inte förälskad, nog för att förälskelser är kul. Det är de verkligen, men det är en så flyktig känsla utan krav på gensvar. Väldigt sött och oskyldigt, men jag vill bli kär igen. Så som jag en gång varit.
På sista tiden har jag varit på gång att förväxla en förälskelse med att bli kär. Men skillnaderna är så markanta att det inte går. Det är alldeles för ologiskt. Förälskelser flyger förbi som små drakar på en klarblå himmel. Bekymmerslöst, och ganska så känslolöst. De är ganska så dåliga substitut. Men det var nog det jag behövde. Ett substitut, utan någon konkret substans. Bara skoj och intensivitet, passion. Bara passion. Men det är lite som med leksaker när man var liten, de är jätteskoj en kort period men de ersätter inte vänner. Man vill till något mer seriöst, något där man får gensvar. Man vill ha en lekkamrat.
Någon som är som en själv, som man kan leka med på samma villkor. Någon som man kan dela hemligheter med, och som man kan hoppa hage med. Nåja, man ska inte driva analogier för lång och jag har en svag känsla att jag just gjorde det. Men ni förstår poängen ändå, hoppas jag.
Om det var oklart ska jag förenkla det (för er men även för min skull): jag vill ha en värdig lekkamrat. Någon som man kan vara seriös med. En vän som är en pojke. Eller pojkvän, för att forkorta allt (: Jag tror att jag har siktet inställt på en viss kille, men jag vill lära känna honom ännu mer innan jag bestämmer mig för vad jag tycker. Däremot börjar det bli dags för mig att avsluta mina lekar med A, det är nog hög tid för det känner jag.
Jahapp, nu öser det ner. Hur ska man nu ta sig hem? Utan jacka och utan paraply. Satan i gatan, det här kommer att bli en blöt affär. Och så åskar det. Och jag är rädd för åska. Men det är ju så vackert ute, så fantastiskt vackert. Allt detta regnande och åskande. Man får så mycket inspiration av det vädret. Så jag ska passa på att sätta mig och skriva ihop nån liten text. Medans idéerna finns i huvudet (=
/Bellis